Familjen köpte huset i Svartbyn 2019 när hon var gravid.
– Det är nära till förskola och skola på Torpgärdan. Det var precis det vi sökte, det här med närhetslivet som man talar så mycket om i kommunen. Det var det vi fastande för, att det är enkelt och nära till naturen.
Dottern Hedda föddes januari 2020. Hon har stått i kö till Torpgärdans och Kristallkulans förskola sedan hon var två dagar gammal.
När föräldrarna ställde Hedda i kön fick de ingen information om att Torpgärdans förskola kommer att läggas ned. Ett beslut som kommunen tog 2017 i samband med att man hade utrett förskolans struktur. Beslutet innebär att flera förskolor läggs ned och nya byggs, men det sker i etapper.
Men Emmelie Rova och hennes sambo var ovetande om det tills i fredags. Då fick de beskedet att Hedda beviljats en plats i Sävast från och med augusti.
– Jag har ingen synpunkt på att förskolorna inte skulle vara bra eller att man ändrar strukturen, poängterar Emmelie Rova.
Men det var inte det här som familjen hade planerat för.
– Det som ställer till det för oss är att vi måste åka till Sävast. Min sambo pendlar till Luleå, men vi jobbar olika tider. Nu under pandemin jobbar jag mycket hemifrån. Om jag ska lämna eller hämta, måste vi köpa en bil till. Det blir krångligare.
Det retfulla är att hon nästan kan se förskolan hemifrån.
Emmelie försökte ringa kommunen i flera dagar men inte lyckats nå någon. Hon ifrågasätter hur man kan ge ett sådant här besked en fredag eftermiddag samtidigt som telefontiderna stänger.
– Som en dörr som stängs framför ansiktet. Dåligt sätt att bemöta småbarnsföräldrar på.
De har tackat ja till förskoleplatsen i Sävast, men står kvar i kön till Kristallkulan. De kommer köra Hedda till Sävast, men hade de vetat om det hade de kanske inte flyttat till Boden alls.
– Det verkar vara omöjligt för oss att få förskoleplats där vi nu bor. Ur alla aspekter blir det jättekonstigt med miljöhänsyn och resande.
Hedda kommer inte att gå på samma förskola som grannbarnen. Emmelie Rova påpekar att kvarteret genomgår ett generationsskifte med inflyttande barnfamiljer.
– Det finns ett större behov än platser. Hur har man tänkt från kommunens sida? Hur ska man trygga behovet?