Det var i januari som Birgitta Suorras man Sven-Erik somnade in på ett äldreboende efter sina besvär med hälsan. Hon valde att göra en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) efteråt som nyligen har kommit med ett beslut.
Enligt deras utredning har Bodens kommun som vårdgivare brustit i både sin utredningsskyldighet och dokumentation samt att det fanns risk för vårdskada sedan det framkommit att han var intorkad.
– Sven-Erik hann bo i två och ett halvt år på ett äldreboende så före jul kom jag upp på avdelningen med min son. Han sa att Sven-Erik var tungandad men som jag upplevde det var det hans allergi som gjorde sig påmind. En sköterska lyssnade och sa att det kunde vara allergi och sedan skulle det tas med läkaren, berättar Birgitta.
Kring Lucia framgick det i journalen att Sven-Eriks provsvar indikerade hjärtsvikt och han fick ytterligare en urindrivande tablett. Enligt anmälan hade Sven-Erik blivit sämre och fem dagar senare bedömde läkaren att den urindrivande behandlingen skulle fortsätta. Då hade Sven-Eriks vikt minskat med 3,5 kilo.
Under julhelgen ska Sven-Erik ha ätit dåligt och på annandagen orkade han inte kliva upp. Då var Birgitta på besök regelbundet för att kolla läget.
– Jag sa till att han var uttorkad men de sa att de tagit alla prover och att allting var bra. Då såg jag vad som var på väg. Så personalen ringde till den tjänstgörande sjuksköterskan som sa att det där får vi ta i morgon.
Den 28 december var Sven-Erik enligt journalen inte sig lik, hade andningsuppehåll och inte kontaktbar. En sjuksköterska kontaktade ambulans och vid sjukhuset kom beskedet att Sven-Erik var mycket illa däran och skulle kanske inte överleva på grund av uttorkningen.
– Det jag ångrar är att jag borde ringt ambulansen och åkt dit under eftermiddagen. Men sedan åkte vi in under morgonen. Sedan blev vi bra bemötta och han blev undersökt men då visste de inte hur det skulle gå. En läkare sa att han var intorkad som ett russin.
Sa de något om att han haft dubbelt urindrivande?
– Inte åt mig men jag förstod att de hade pratat. Man känner bara sådant.
Efter drygt tio dagar på sjukhuset skrevs Sven-Erik ut efter att ha varit intorkad, haft andningsproblem och njursvikt, utöver att ha varit svår att få kontakt med. Han fick även utskrivet palliativa läkemedel för vård i livets slut och läkaren skulle kontakta Birgitta för ett brytpunktssamtal.
– Jag lärde känna hans kroppsspråk men han var så dålig och sa ju ingenting. Sedan blev han bara sämre och sämre. Jag uppfattade inte att han återhämtade sig sedan utan att det var för sent. En läkare kom och sa att de redan hade räknat bort honom. Han dog sedan på hemmet men svarade inte på all dropp och fick jättemycket vätska. Så jag tror det var över 30 påsar.
Hur känns det nu efteråt för i anmälan verkade du vara förbannad?
– Att jag var men det har lagt sig. Det jag kan känna nu är att jag har fört Sven-Eriks talan och inte mycket mer. Det jag vill säga är att de ska lyssna på anhöriga för det är vi som vet och kan hur våra anhöriga är. I 40 år har jag jobbat med människor inom omsorg så detta är skrämmande. Jag kan inte se detta som vård utan som förvaring. Det jag skrivit om är hur allting var men jag är evigt tacksam att IVO tagit upp detta för det kan alltid hjälpa någon annan.