Bildligt resande till Afghanistan

Under föreläsningens början får de 30-talet åhörarna se ett bildspel med mixade bilder från Afganistan. I bakgrunden spelas musik och föreläsaren Anders Sahlin berättar bara små detaljer om landet långt där borta. Under cirka tio minuter pågår bildvisningen på försvarsmuseet i Boden. Efter den stilla inledningen tar föreläsningen fart på allvar. Mitt i mitt Afghanistan är namnet på Anders Sahlins föredrag. Väl insatt både geografiskt, politiskt och historiskt tar han sin publik på en rundresa i ett av världens fattigaste länder. Anders Sahlin har själv tjänstgjort i norra Afghansistan där en multinationell organisation, ISAF-styrkan, arbetar med den afghanska armén för säkerhetsbyggandet av landet.Inbördes strider
Att arbetet för ett fredligt Afghanistan är svårt och kräver tid och tålamod är inte svårt att förstå när han berättar om landets kultur och uppdelning. De etniska minoriterna är många liksom språken och de inbördes stridande muslimerna, shia och sunni, ett stort problem. Den största folkgruppen, Pachtun, anser sig vara den riktige, ariske, afghananen. Längst ner på rangordningen finns Hazarerna.- De sägs vara mongolättlingar och anses vara en lägre stående människoart, säger Anders Sahlin.Pachtanerna och hazarerna är bara två av många folkgrupper. Korruptionen i landet totalt. Opiumet flödar ut ur landet. Kvinnoförtrycket är värst i världen. Barndödligheten högst och bara en av tio kan dricka vatten som man inte dör av. Trots allt detta berättar Anders Sahlin, med värme i rösten, om människorna och mötena. Fastän arbetet i Afghanistan ofta går kräftgång ser han inget alternativ än att fortsätta arbetet för ett enigt land.Kan inte läsa
- Polisen och säkerheten måste ökas. Skolor och utbildning är mycket viktigt. Oerhört många kan inte läsa och skriva. Afghanerna själva måste se sin egen förmåga och framförallt kunna lita på det som beslutas. Men det förstår alla att det här går inte att göra på kort tid.