– Tyvärr vet vi att det bara är en tidsfråga innan nästa ungdom dör, säger Mona Berglund.
– Inte igen, tänkte Annica Hagberg, när hon hörde nyheten om de två ungdomar som dog på ett hotellrum i Luleå på onsdagen. Hennes son Petter dog för tre år sen i en överdos – bara 21 år gammal.
Arbetet som ordförande för FMN – Föräldraföreningen mot Narkotika – blev en livlina för Annica Hagberg. Tillsammans med Mona Berglund som också har en son med missbruksproblem startade hon upp den avsomnade föreningen i Boden.
Mona Berglund och Annicas Hagberg söner beställde båda droger på internet – där tillgängligheten är stor och marknaden svår att kontrollera.
– När jag förstod vad min son höll på med så önskade jag att satelliterna skulle skjutas ner och att vi skulle tas hundra år tillbaka i tiden, säger Mona Berglund.
– Visst hade han hade kunnat få tag på hasch och amfetamin ändå, men nu finns allt tillgängligt. Ungdomarna vet inte vad det är för substanser och de är ofta inte ens ämnade för människobruk, säger hon.
Annica Hagberg och Mona Berglund efterlyser tidigare insatser för ungdomar som riskerar att hamna i missbruk och tycker inte att samhället tar sitt ansvar.
– Vi skulle vilja se en vårdplan första gången de tas av polisen och ett bättre samarbete mellan socialtjänst och psykiatri, säger Mona Berglund.
– Drogerna idag är så otroligt mycket starkare än de var tidigare och det går väldigt fort att hamna i ett tungt missbruk. Ibland tar det bara ett sommarlov, säger Annica Hagberg.
Det är vanligt att missbruket börjar som en slags självmedicinering.
– Många har outredda diagnoser och självmedicinerar för att de vill "vara som alla andra", säger Annica Hagberg.
Petter hade en Aspergerdiagnos sedan han var liten och Monas son har diagnostiserats med bipolär sjukdom. Missbruksvården bygger på frivillighet något Annica Hagberg och Mona Berglund menar kan vara problematiskt då de som missbrukar inte har insikt om sitt problem. Inte ens efter att Annicas son Petter åkt in för en psykos tvångsbehandlades han utan skickades hem med bussen, berättar hon.
– Det är ett jätteingrepp i en människas personliga integritet att tvångsomhänderta någon men samtidigt så behövs det för att bryta ett missbruk, säger Mona Berglund.
FMN får många samtal från oroliga föräldrar och vanligtvis har missbruket gått långt när de hör av sig. Det upplevs som skamligt att ens barn missbrukar och man vill hålla det inom familjen.
– Det tog jättelänge innan jag ens talade om för min man vad jag misstänkte. Jag trodde att jag och Petter kunde fixa det själv, men insåg efter ett tag att det gör vi inte. Vi måste ha hjälp, berättar Annica.
Mona Berglund menar att man som förälder ska lite på magkänslan om något känns fel.
– Det är lättare att be om ursäkt för sina misstankar än att du får rätt och hittar din son eller dotter död i sängen.