Arg älg gick till attack

För ett par dagar sedan inkom rapport från boende på Torpgärdan om två älgar som kändes besvärande trygga med människor.Djuren verkade ha sin utkomst bland buskar och träddungar i området. Kuriren ryckte ut med fotograf och reporter på måndagsförmiddagen för att försöka lokalisera älgarna och kolla läget. Trots spaning under en drygt timmes tid sågs inte några älgar till.Men rundfrågor bland de vi träffade indikerade att skogens konungar inte kunde vara långt borta.- De kommer fram på eftermiddagen när det mörknar, sade någon.Älglarmet gick
Under sen tisdag slog en boende på Stackvägen larm: Nu är älgarna här!Denna gång gjorde bara en enmanspatrull utryckning till älgskogen på Torpgärdan. Med hjälp av några bussiga grabbar kunde älgarna lokaliseras.- De är i skogsdungen där borta, sades det av killarna, varav en hade kamera med sig för att föreviga de bastanta besökarna i skogsdungen. Det är en ko och en kalv.Jodå, i dungen mellan husen på Stackvägen på Mobergs gärde och Gamla Lulevägen skymtade två skuggor bland snåren.Grabben med kameran och jag tog oss in en bit bland träden.- Bäst att vi är litet försiktiga, rådde jag förnumstigt.Två skuggor
Det skulle visa sig svårt att lyda förmaningen. Läsarna förväntade ju sig fina bilder på älgplågan mitt inne i bostadsområdet. Så vi tog oss ivrigt allt närmare den stora skuggan, kon, och den lilla, kalven.Att träffa rätt med kamerasiktet var svårt i mörkret. Så jag blixtrade iväg ett antal skott litet på måfå mot älgarna. Duon gick dock tämligen fredligt undan åt höger, någon gång stannande för att blänga på inkräktarna och blixtrandet.Fotograferna blev allt djärvare. Bilderna allt bättre i displayen. Jag hörde läsarna ropa i bakgrunden: En närbild också! Den visar ju öronen, för fasicken!Tålamodet slut
Plötsligt hade ett av djuren fått nog av de besvärande störningarna i dess skogsrike. En skugga kom plötsligt glidande mot oss i mörkret.Och det gick fort, vill jag påstå."Anfall är bästa försvar" kändes som en tämligen tom fras i detta ögonblick. "Bättre fly än illa fäkta" lät mer relevant när besten kom störtande genom dunklet.Så vi flydde.Och jag föll baklänges.Vilket var den minst lämpliga sysselsättningen just då.För att tala boxningsspråk: Jag kom inte upp på tre. Inte på ett heller.Snarare på noll komma noll noll noll ett.Den tid som det därefter tog att komma i relativ trygghet till gångvägens trygga ljus kan inte mätas med något i handeln förekommande instrument. Vi måste nog ner på avancerad forskningsnivå för att hitta en klocka att registrera flykttiden genom buskar, snår och två decimeter djup snö.Ingen lek
Inte ens nanosekunder skulle räcka här. En miljarddels sekund, alltså. Möjligen den tid det tar för en elektron att snurra ett varv runt atomkärnan.Under flykten tappade jag en sko och fick en reva i de nya Lee-jeansen. Men vad gör man inte för läsekretsen?Skon återfanns under smygande manöver tillbaka.Man kan efteråt tycka att detta var ganska kul. Kanske var älgrusningen bara en skenmanöver för att skrämma bort oss. Men jag kan lova att det inte var skrattretande att se köttberget komma travande mot en genom snön.Det är ingen lek, det här, att umgås med hundratals kilo älg, ska ni ha klart för er.

Arg älg gick till attack

Två älgar sprider rädsla på Torpgärdan. Kuriren sände ut en älgpatrull för att kolla läget. Den stötte verkligen på patrull. Bättre fly än illa fäkta, blev det högdramatiska slutet.