Årets norrbottning, kandidat 5

<IMG width=250 height=178 alt="" hspace=6 src="http://www.kuriren.nu/dokument/Tidning/bildernovember2004/inga2b.jpg" align=right vspace=6 border=0>Vill du rösta på Inga? Du kan skicka in din röst på Årets Norrbottning via Kuriren.nu. Länken till röstninssidan med alla kandidater hittar du i den vänstra spalten på denna sida. Familjen Lindberg på Trånga gatan på Sävastön utanför Boden är ingen vanlig familj. Det som gör den annorlunda jämfört med alla andra familjer är att dottern Rebecca lider av en högst ovanlig åkomma. Så fort Rebecca somnar upphör snart hennes förmåga att andas själv. Somnar hon utan sin respirator dör hon, ett faktum som hon levt med sedan hon föddes och kommer att få leva med resten av livet. Att bara leva med detta, som gör livet mer komplicerat och oroligt för hela familjen, är tillräckligt tungt. Ska man dessutom tvingas slåss mot fyrkantiga myndigheter som inte vill ta ansvar vare sig personellt eller ekonomiskt, eller inte alls är intresserade av att se helheten, blir det än mer slitsamt. Delmål <IMG height=170 alt="" hspace=6 src="http://www.kuriren.nu/dokument/Tidning/bildernovember2004/inga2c.jpg" width=250 align=right vspace=6 border=0>Kampen har pågått i tio år, och förmodligen kommer den att fortsätta många år till. Ja, då förstår ni vad Inga Lindberg och hennes familj går igenom. Men nu är Inga Lindberg framme vid ett slags delmål skulle man kunna säga. I kammarrätten pågår ett mål som ska ta ställning till om landstinget eller kommunen ska ta ansvaret för vården av Rebecca. ? Det borde i mina ögon utan tvivel vara landstinget i och med att det är sjukvård det handlar om. Det skulle innebära större krav på personalens kompetens, samt att vi inte skulle behöva stå till svars för behandlingen, säger Inga Lindberg. Hon fortsätter: ? Men det skulle inte vara någon egentlig seger, bara att vi uppnått ett av många delmål. Det är också viktigt att få fram att det inte bara är för oss själva vi slåss. Vi hoppas att fler som hamnar mellan landsting och kommun har nytta av vår kamp. Det är ju inte alla som orkar kämpa, men vi kommer aldrig att ge upp. Mellan två stolar <IMG height=179 alt="" hspace=6 src="http://www.kuriren.nu/dokument/Tidning/bildernovember2004/inga2d.jpg" width=250 align=right vspace=6 border=0>Dottern Rebecca hamnar alltid mellan två stolar. För att hon ska omfattas av lagen för särskilt stöd, måste man ha fler än ett funktionshinder. Rebecca har bara ett, men ett så specifikt hinder som får sådana stora konsekvenser och som kräver omsorg 24 timmar per dygn. Hon har inte heller rätt till personlig assistent, så om Rebecca vill åka över till någon kompis och sova över, måste någon från familjen packa ner utrustningen och följa med. ? Vi vill ställa upp så ofta vi bara kan. Ibland säger Rebecca att; ?Men ska ni verkligen göra det? Ni ska ju upp och jobba och ...?. Hon märker väl att vi blir trötta ibland och vill inte känna sig som en belastning, berättar Inga. ? Tänk om man kunde se till helheten och inte ha detta tunnelseende. Sen verkar det som om det gått prestige i den här frågan. För oss innebär det här att vi har jour 24 timmar per dygn, fortsätter hon. Hon säger att hon blivit hårdhudad efter alla år, vilket en del också påtalat för henne. ? Vad är en förkylning, eller om någon ramlar och slår sig? Det är ju ingenting i den värld jag lever i. Tyvärr har nog vår äldre dotter Carolina fått erfara det. Ständig oro Inga är mer eller mindre alltid orolig över att något ska hända Rebecca. ? Jag har lärt mig att leva med det. Det finns inget annat val, konstaterar hon. Förutom att Rebecca dör om hon somnar utan respirator, är hon en helt vanlig ung tjej som går i skola, spelar tuff back i fotbollslaget Trångfors, agerar snabb kantspelare i handbollslaget Bodens BK och då och då ryker ihop med sin äldre syster Carolina. ? Ibland undrar man hur en vanlig familj har det? Hur ska det egentligen vara? Vi vet ju inte, säger Inga och skrattar. Inga Lindberg har så smått återupptagit det politiska arbetet. När familjen bodde i Korpilombolo ägnade hon tid åt politiken och i dag är hon ersättare i socialnämnden i Bodens kommun. Politiken har lärt henne en sak: Det hjälper inte att skrika högt utan det är bara väl underbyggda argument som biter. Vardagskämpen Inga Lindberg kommer att fortsätta att argumentera så länge det krävs.