Inga-Britt Ericson berättar att det finns en sjuksyster på varje avdelning. När Anna-Lisa Silverplats astma försämrades under en period bad hon om, att få åka till Sunderby sjukhus när inte besvären gick över och då ordnade personalen med det. "Jag hade vatten i lungorna och fick medicin. Så nu är allt frid och fröjd."
När hon lästa artikeln där en anhörig, som har sin mamma på Björknäsgården, uttalade sig mycket kritiskt om de brister hon upplever finns på äldreboendet. Hon riktade ingen kritik mot personalen, tvärtom, men hon bedömde att personbristen innebär negativa konsekvenser för brukarna.
– Jag tyckte den var orättvis eftersom det var så mycket negativt. Det var en dotter till en person som uttalat sig och vi tyckte flera stycken här att det inte gav en rättvis bild. Vi håller inte med henne.
Anna-Lisa Silverplats har bott på Björknäsgården sedan februari i år och Inga-Britt Ericson flyttade in på boendet i februari för över två år sedan.
– Jag trivs fantastiskt bra. De har precis det jag ville ha när jag kom hit. Jag hade hemtjänst förut, men ville ha mer trygghet omkring mig och det är det som är så skönt här, säger Inga-Britt Ericson.
Hon tycker att personalen är underbar.
– De är väldigt lyhörda. Ibland får vi vänta, men så är det ju överallt. Sådant tycker jag är bagateller, som det är nu med alla stora problem ute i världen. Jag tycker inte man ska gnälla så mycket. God mat är det också.
Inga-Britt Ericson har inget att klaga på.
Precis som Inga-Britt hade Anna-Lisa också hemtjänst, men behov av mer trygghet.
När hon blev änka förändrades livet och det blev ensamt hemma. Hon tappade matlusten och gick ned i vikt. Anhöriga såg att hon inte mådde bra och tog med henne för att titta på ett par äldreboenden i Boden, men när hon besökte Björknäsgården bestämde hon sig att flytta dit på stående fot.
– Jag sa att jag inte behöver besöka fler ställen. Det var som att komma in på ett hotell. Här får vi bäddning, städning och kläderna tvättade. Det finns personal dygnet runt och tillgång till både läkare och sjuksköterskor. Det är jättebra.
När Anna-Lisa Silverplats astma försämrades under en period bad att få åka till Sunderby sjukhus när inte besvären gick över och då ordnade personalen med det.
– Jag hade vatten i lungorna och fick medicin. Så nu är allt frid och fröjd."
Inga-Britt Ericson berättar att de får dricka så mycket kaffe de vill och Anna-Lisa Silverplats säger, att de får frukost, mellanmål, lunch, mellananmål, middag och kvällsfika.
Anna-Lisa Silverplats har fått tillbaka matlusten och mår mycket bättre. Hon och Inga-Britt berättar om den fina gemenskapen på deras våning. Den betyder mycket. De har vänner att prata med och hamnar ofta i diskussioner om dagens händelse, som de läst om tidningen.
De berättar om aktiviteterna på boendet. De har gymnastik två gånger i veckan och bingo om man vill, men det säger Inga-Britt inte är något för henne. Anna-Lisa gillar det dock, bokar färdtjänst och sedan bär det iväg. När hon vann bjöd hon grannarna på prinsesstårta till kaffet.
– Vi går ut, har hälsat på hönsen och varit på gågatan. Vi satt på bänkarna i solen, säger Anna-Lisa.
– Då bjöd en som jobbar här på en strut med glass, säger Inga-Britt.
– Men alla får inte komma ut för det finns inte tillräckligt med personal att ta ut oss allihop, säger Anna-Lisa.
Inga-Britt Ericson, 94, och Anna-Lisa Silverplats, 86, berättar om alla aktiviteter på boendet. De har även tillgång till ett bibliotek.
De hade tidigare musikkorsord, vilket de uppskattade och nu saknar.
– Vi hade en som var jättebra. Hon samlade oss alltid här och spelade, men hon slutade och vi har inte fått någon ny, säger Inga-Britt.
Båda tycker, att det inte skulle vara fel med mer personal.
– Så är det överallt, säger Inga-Britt Ericson.
– Fast det är egentligen ingen ursäkt. Det ska vara mer personal, tycker jag, om det går att ordna. Men det har med ekonomin att göra, säger Anna-Lisa Silverplats.