När Amanda Spångberg i årskurs sex gjorde de nationella proven tyckte hennes lärare, som själv hade dyslexi, att något inte stod rätt till.
– På den muntliga delen var jag hur bra som helst, men på det skriftliga förstod man inte vad jag menade.
Hon gjorde en utredning och dyslexin kunde fastställas. Hennes mamma misstänkte dock att Amanda hade diagnosen långt tidigare.
– Min biologiska pappa har dyslexi, så hon tryckte på att jag också kunde ha det. Men lärarna trodde att jag bara hade problem med stavningen och att det skulle rätta till sig.
Amanda är tydlig med att hon, trots att hon fick sin diagnos relativt sent, ändå fått mycket hjälp under hela sin skolgång.
– Jag fick extra svenska och hjälp av specialpedagog för att jag inte kunde se skillnad på bokstäverna b och d. Men det var ju inte den hjälpen jag behövde.
Och problemen växte ju inte bort, som Amanda hade hört att de skulle göra. Hon beskriver högläsningen i klassrummet som det värsta under låg- och mellanstadiet.
– Jag räknade ut vilken mening jag skulle läsa och läste den tyst för att försöka memorera den, men när det var min tur läste jag ändå fel.
Trots detta har Amanda alltid gillat skolan. Just nu arbetar hon som restaurangbiträde på Försvarets restaurang Tre renar, men i framtiden vill hon gärna plugga mer. Kanske till lärare. Eller något helt annat.
– Jag får se. Hur som helst vill jag studera på universitetet. Även om jag alltid haft svårt i skolan, har jag alltid gillat den. Det är också svårt att säga om det egentligen är ett problem eftersom läs- och stavfel är mitt liv.
Men det var hur som helst en stor lättnad att som 13-åring få ett intyg på att det var dyslexin som stod i vägen för att läsa lika obehindrat som de flesta klasskompisarna.
– Då blev det tydligt att det inte var jag som var dålig.
Diagnosen gjorde också att hon blev berättigad hjälpmedel i skolan. Till exempel specialanpassat rättstavningsprogram på datorn och inläsningstjänst som gör att hon kan lyssna på texter i stället för att läsa dem.
– På gymnasiet kunde jag också be lärare om muntligt prov och längre tid på inlämningsuppgifter.
I skollagen står att de elever som inte når målen och där anpassningar inte är tillräckliga ska utredas för läs- och skrivsvårigheter.