Tommy Lindvall, säkerhetschef i Bodens kommun, gör sin sista arbetsdag den 2 juni.
Det var slumpen som gjorde att han blev brandman. I tonåren fick han sommarjobb på gamla brandstationen, som nu är riven.
– Det var jag och två killar till som jobbade där. Jag tyckte det var ett intressant yrke och på den tiden behövde man ingen utbildning för att bli deltidsbrandman. Nu går man ju skolor.
Det som lockade var arbetet med att släcka bränder och hjälpa människor. I samband med omläggningen av arbetstiden från 56 till 42 timmar så var kommunen tvungen att anställa fler brandmän på heltid för att kunna täcka alla skift.
– Då fick jag en heltidstjänst 820101, som brandman och ambulansförare. Så gjorde man fram till 90-talet, då regionen blev huvudman för ambulansen och då var man tvungen att välja.
Tommy Lindvall blev kvar på den röda brandsidan. Han gick alla skolor för att bli befäl och var färdigutbildad räddningsledare 1997, på den tiden hette det brandmästare.
Han jobbade vidare med det och sedan kom regeringens förslag om krisberedskap, att man skulle jobba med extraordinära händelser. Lagen infördes 2006.
– Jag fick en förfrågan av dåvarande räddningschefen Bengt Nilsson, om det var intressant för mig och jag gillar utmaningar.
Efter 20 års skiftgång som brandman bytte han 2003 till dagskift måndag till fredag, som säkerhetssamordnare.
– Då fanns det bara en säkerhetssamordnare i länet, Urban Rönnbäck i Luleå kommun. Det var vi två som började samverka kring krisberedskapen i Norrbotten. Det var obruten mark. Vi inledde vårt arbete med att få verksamheterna att förstå det här med krisberedskap för extraordinära händelse och skapa en organisation för att styra och leda det arbetet.
Det var mycket att göra i starten för att få i gång övningsverksamheten och även få verksamheten att upprätta krisberedskapsplaner. Tommy Lindvall minns det som en mycket stimulerande tid.
– Både jag och Urban möttes av positiv förståelse, men det är klart att det inte var så lätt att få ansvariga att rakt upp och ned avsätta resurser till det. Men de förstod att det fanns ett behov.
Under den tiden inträffade det händelser som bidrog till att krisledningsarbetet blev en naturlig del av verksamheten. Den första stora händelsen var olyckan på Edefors kraftstation, som medförde att olja läckte ut i Lule älv.
Därefter inträffade den stora skogsbranden i Bosträskfors och åren därefter drabbades Sverige av både nationella och internationella extraordinära händelser; såsom Tsunamin, orkanen Gudrun 2004 och flyktingkrisen 2015.
– Jag tycker att vi blivit mycket bättre på styrning och ledning i kriser, men det har tagit tid. Vi har byggt upp sättet att jobba. Framför allt har förvaltningarna blivit mycket bättre på det. Det vi har kvar att göra att vi måste jobba mer proaktivt. Vi måste se och analysera kommande händelser och därigenom göra så bra planer, som möjligt i förväg. Så att vi är beredda.
Sedan 2017, när fick de mer resurser, har han jobbat mer med den upplevda tryggheten hos medborgarna. Han alltid har haft som filosofi att hjälpa alla som söker hans hjälp. Det har varit hans drivkraft.
– Ringer någon till mig och vill ha mitt stöd så har jag gjort allt jag kan för att stödja. Jag kanske inte kunnat hjälpa i alla frågor, men har i alla fall givit dem färdriktningen.
Han mötte mycket upprörda känslor i samband med valet 2018, när tillresta nazister från Nordiska motståndsrörelsen, NMR, fick tillstånd att demonstrera i Boden 1 maj.
– Det kändes konstigt den dagen när de gick här på gatan med sina vita skjortor och sina fanor. Det kändes svårt att förstå att det var möjligt. Våra grundlagar är oerhört starka och det ska vi vara rädda om, men nu finns ett förslag som är ute på remiss om vad man kan göra.
Han syftar på förslaget om förbud mot rasistiska organisationer, men tror att dessa personer inte kommer försvinna på grund av en lagändring.
– Men klart jag förstår dem som säger att ett parti som vill avskaffa det demokratiska styrsättet att arbeta använde vår demokrati den dagen på ett sätt som var provocerande.
I samband med den stora omorganisationen vid årsskiftet 20/21 på förvaltningsledningsnivå flyttades krisberedskapen över till den nya enheten för demokrati, kommunikation och säkerhet. Tommy Lindvall hade redan kunnat gå då, men valde att förlänga till 1 juli i år tills allt var på plats.
– Nu är vi där, men jag tror det kan bli en utmaning att klara allt säkerhetsarbete på tre personer. Det är jag inte så säker på kommer gå för vissa områden sväller exempelvis informationssäkerhet, civilt försvar och säkerhetsskyddsarbetet.
Hans tjänst som säkerhetschef försvinner och han berättar, att hans arbetsuppgifterna fördelas på flera mycket kompetenta personer på den nya enheten, som ska sköta person- och informationssäkerhetsarbetet, säkerhetsskyddet, civilförsvar-och totalförsvarsarbetet, krisberedskap och trygghetsarbetet.
– Vi måste lägga mer krut på det förebyggande arbetet för att minska antalet individer som hamnar i kriminalitet. Många fler måste jobba med det. Det finns för få poliser och för få socialsekreterare. Det behövs fler vuxna i skolan som kan möta ungdomarna på rasterna. Vi måste finnas där redan på lågstadiet och mellanstadiet, kanske tidigare.
Han anser att polisen måste få mer resurser för att mycket tidigare fånga upp barn och ungdomar som riskerar att hamna snett.
– För alla har inte samma förutsättningar. Det är där vi kan förändra för annars får vi fler som drabbas av psykisk ohälsa och riskerar att börja nyttja droger.
Att gå i pension innebär en väldigt stor förändring, men Tommy Lindvall känner sig mentalt förberedd och har förlikat sig med att det nu är andra som tar vid och blir delaktiga i den spännande resa Boden har framför sig med bland annat H2 Green Steels etablering.
– Jag måste vänja mig vid att mailen slutar att spruta på och telefonen upphöra att ringa. Jag har bestämt att inte förhasta mig, utan vill känna efter vad jag vill göra. Jag har funderat på att starta ett bolag och jobba som konsult.
Sina intressen kommer han att fördjupa.
– Att få vara frisk är viktigast av allt.
Hans kära hustru gick i pension före honom och han ser fram emot att de tillsammans får njuta av den tid som nu kommer.
– De här åren går inte att ta igen sen.