2008-10-02: Arbetsplats med magnifik utsikt

Byggandet av gallerian i Boden går vidare. Än återstår åtminstone ett år av arbete innan den kan invigas. Sedan någon vecka tillbaka domineras byggarbetsplatsen av den nära 60 meter höga kranen, som ska användas för att lyfta material till bygget. - Är du van vid höga höjder? frågar den mycket trevlige Kranförar-Martin innan vi tar plats i hissen, som ska föra oss nästan ända upp till kranens topp. - Nja, jag är inte höjdrädd i alla fall. Jag har varit uppe i Kaknästornet. Skillnad
Stursk som vanligt. Men det är skillnad på höjder och höjder. Att åka upp en sisådär 100-200 meter i en hiss som går på insidan är inte riktigt samma sak. Byggkranens hiss, som enligt kollegan från marknivå påminner om något slags rymdkapsel, går ganska sakta. Marken försvinner under ens fötter och avståndet ökar på ett mycket påtagligt sätt. Jag försöker att inte titta ned. Bara utifall att, liksom. Det går bra. Mycket bra. När hissturen är över och det blir dags att kliva ur kommer tveksamheten och faktiskt också lite överkokt spaghetti-känsla i benen. Martin Hagdahl kliver vant ur och klättrar ut på platån, som är omgiven av skyddande staket. Men är inte utrymmet vi ska stå på väldigt litet? Är det verkligen taket på Bodensia jag ser, ovanifrån? Nere på marken ser jag kollegan som står och intervjuar platschefen. Eller, jag ser inte kollegan, jag ser bara ett litet knappnålshuvud som jag tror är den vita bygghjälm han lånat. Lyfter tungt
- Kranen lyfter 3,5 ton längst ute i spetsen, förklarar Martin Hagdahl. En bit in på kranen kan den klara att lyfta hela 12 ton. Men Martin Hagdahl tror inte att det kommer att bli så tunga lyft vid galleriabygget. Han började köra byggkran i våras och har tidigare suttit vid spakarna på hamnkranarna i Luleå. Hittills har han manövrerat kranen här i Boden från marken, med en fjärrkontroll. Snart ska han ta plats i förarhytten. - Det bästa är när jag får manövrera kranen från marken, då kan jag pyssla med annat när jag inte har en körning. Det är klart att det blir en del väntetid när man sitter uppe i själva förarhytten. Och det går inte jättefort att komma ned med hissen heller. Men det har sina fördelar att sitta där uppe. Utsikten är så magnifik att den ger begreppet "trivsel på jobbet" en helt ny andemening. - Jag har inte sett så mycket av Boden tidigare, nu ser jag över hela stan, konstaterar Martin Hagdahl. Han är 33 år, kommer från Linköping men är bosatt i Sunderbyn. Egentligen är han utbildad modellsnickare, men han trivs mycket bra med att jobba på byggen. - Jag får lära mig nya saker hela tiden och här är vi ett väldigt bra gäng. Det är också spännande att åka ut på olika platser. Det är emellanåt ingen brist på spänning i journalistyrket heller. Tänk bara att få stå på en liten platå nästan 60 meter ovanför marken och blicka ut över stan.