170 mil för cyklande syskon

Det var i mitten på juni som syskonen Sandra, 18 år och Kenneth Enberg, 23 år, packade cyklarna och trampade iväg. Målet var Växjö där Kenneth Enberg är bosatt. ? Min pojkvän bor också där och då jag ändå skulle till Växjö hade jag sökt och fått sommarjobb, säger Sandra Enberg. Bilvägen är det drygt 137 mil från Boden till Växjö. Men att färdas den vägen med cykel går inte så syskonens strapats slutade på 170 mil och färdvägen blev Boden?Umeå?Sundsvall?Bollnäs?Borlänge?Uppsala?Stockholm ?Gotland?Oskarshamn och slutligen Växjö. Allt som allt en cykeltur som tog två veckor. ? Första dagen cyklade vi 27 mil till Burträsk. Fast redan efter första milen kändes det om som vi cyklat halva dagen. Det blev jubel när vi kom till Västerbottensskylten, säger Sandra Enberg och skrattar. 17 mil per dag Syskonen insåg ganska snabbt att 27 mil per dag var lite väl tilltaget och därefter låg den dagliga sträckan i snitt på 17 mil, vilket var rena drömmen jämfört med de 27 milen. Idén att cykla till Växjö var från allra första början ett skämt som till slut blev verklighet. ? Sedan hade vi berättat för alla att vi skulle cykla och då kunde vi ju inte banga, säger Sandra Enberg. För Kenneth Enberg var inte färden till Växjö den första cykelsemestern då han varit på en mindre året innan. Därtill hade han cyklat 120 träningsmil plus styrketräning och inlinesåkning. För Sandras del var det lite jobbigare. ? Jag spelar handboll, fotboll och tränar styrketräning så grundkonditionen har jag. Men på cykel hade jag bara gjort 20 mil. Jag hittade muskler jag inte trodde fanns, säger hon. Packningen i sin tur var också lite väl tilltagen. Från början med en vikt på 25 kilo, i Umeå packades dock tolv kilo av i rask takt. Något stormkök hade syskonen inte med sig. I stället tänkte de lösa matbiten genom att stanna och äta på olika matställen. Vad de inte hade i åtanke var det öde landskapet som Norrland består av i långa sträckor. ? Vår omtänksamma mormor skickade med oss pannkakor och salami, vilket visade sig bli jättegott tillsammans. Därefter sade vi varje gång vi åt att det var jättegott, berättar Sandra Enberg och skrattar. Soligt bara fyra dagar Vädret i sin tur bjöd mest på regn. Endast fyra av de 14 dagarna sken solen. Uppförsbackar blev rena äventyret när regnet ställt till med lera. Sandra minns särskilt en backe som var så brant att cykeln bara gled. En annan backe var så lerig att cykeldäcken bara spann. När leran torkat upp hade Sandras ena däck torkat fast i stänkskärmen och tillsammans med packningen blev hjulet deformerat. Backspegel för barn ? Det var bara till att cykla vidare med ett fungerande däck tills det gick att byta. Men det var också det enda problemet vi hade med däcken, inte en enda punktering, säger Sandra Enberg och tillägger att de cyklade upp för alla backar utom en. Kampsånger och ?dagens motto? var till god hjälp, ett av de sistnämnda var bestående och löd ?det finns inga uppförsbackar ? bara fartgupp?. Det bästa köpet under hela färden var en backspegel för barn som kostade 15 kronor. Att hålla koll på trafiken var ett måste, att vända sig om och titta över axeln med packning var inte lätt då hela cykeln riskerade att välta. Syskonen blev också vittnen till en trafikolycka som var nära att ta dem med sig. ? Det var före Uppsala som vi plötsligt hörde ett däcktjut och får se en bil komma över på fel sida av vägen. Ungefär 20 meter framför Kenneth voltar bilen och far i diket. Det var riktigt nära, minns Sandra Enberg. Nästa sommar är det dags igen. Då planerar syskonen att cykla från Växjö till Italien, dels för att de vill ha bra väder. ? Men sedan har vi lagt ned så mycket pengar på utrustning och det känns onödigt att bara ha använt den en gång, säger Sandra Enberg.

170 mil för cyklande syskon

Från Boden till Växjö på cykel, en sträcka på 170 mil.Den turen gjorde syskonen Enberg i somras.? Visst har jag bra kondition, men jag hittade muskler jag inte trodde fanns, säger Sandra Enberg.Kampsånger och glada skratt hjälpte dem att trampa på i de brantaste backarna.

Från Boden till Växjö på cykel, en sträcka på 170 mil.
Den turen gjorde syskonen Enberg i somras.
? Visst har jag bra kondition, men jag hittade muskler jag inte trodde fanns, säger Sandra Enberg.
Kampsånger och glada skratt hjälpte dem att trampa på i de brantaste backarna.