50 soldater kommer att finnas på Artilleriregementet och 65 går till Norrbottens regemente.På jägarbataljonen i Arvidsjaur är det ytterligare ett fyrtiotal soldater som också anställts.
– Behovet av personal, i synnerhet officerare, är enormt. Det här relativt höga tillskottet är därför ett jätteviktigt bidrag för att kunna förverkliga Försvarsmaktens tillväxt, säger garnisonschefen.
På pansarbataljonen,(I 19) var det 10 av 18 kvinnor som fortsatte med heltidsanställningar. På A 9 var siffran 12 av 24 . Två är 20-åringarna Sanna Olsson, Stockholm, och Moa Hagberg, Boden, båda A 9. Sanna är pjäsgruppchef.
– Jag har faktiskt varit intresserad av försvarsmakten ett tag. Jag kände att det var en bra möjlighet att få utveckla mina egna kompetenser, som sjukvård och lösa uppgifter i samhället. När jag kom till Boden och värnpliktsutbildningen så visste jag direkt att det var något jag ville stanna kvar i, säger hon.
Moa Hagberg och hennes tvillingsyster Vilma valde både att satsa på värnplikten och sedan gå vidare som yrkessoldater.Vilma tjänstgör däremot på I 19.
– När man bor i Boden så får man ständigt möta militären och försvarsmakten i sin vardag. Jag blev intresserad när jag hörde att de skulle börja om med värnplikten. När vi var klar så ville jag pröva på soldatyrket och se om det var någonting jag ville fortsätta med. Jag är förare och vagnchef på pansarterrängbil i ledningsvagnen, säger Moa.
Försvarsmakten har i dag av gammal tradition ett underskott av kvinnor.
– Att vi ser fler kvinnor i försvaret i dag kan bero på att attityden till jobbet har förändrats. Kvinnotillskottet är också en produkt av könsneutral värnplikt där alla ungdomar i rätt ålder blir kallade, säger överste Jonny Lindfors.
Linus Eriksson, från Bollnäs som valt att fortsätta som yrkesoldat på I 19 sökte frivilligt till Boden.
– Jag jobbade först ett år efter gymnasiet. När jag saknade arbete tog jag chansen att börja inom försvaret. Jag ville göra värnplikten på I 19 och kom in. Jag har varit vagnchef på stridsfordon 90 på första pansarskyttekompaniet.
Men liksom de övriga soldaterna så vill även Linus jobba som soldat innan han tar steget vidare till eventuella befälsstudier.
– Jag vill komma in i jobbet som soldat först för jag är inte säker till hundra procent att jag vill vara kvar. Men än så länge känns det bra, roligt och spännande, säger Linus Eriksson.
Han har också trivts bra uppe i Norrbotten.
– Det har inte varit några problem att vara kvar i Boden. Det kändes bra så därför valde jag att stanna kvar, säger Linus.
Stockholmaren Carl Levinson blir också kvar som spaningssoldat på första pansarskyttekompaniet.
– Det trivs jag med. Jag har alltid tyckt om att vara ute och röra på mig i naturen. Jag trivs lite mer häruppe än i Stockholm och har även en del släkt i Lappland, säger han.
När det gäller bostäder så har det löst sig för alla fyra. Moa Hagberg skaffade sin lägenhet under värnpliktstiden och Sanna Olsson kunde ta över en privathyrd lägenhet av en annan soldat. Carl Levinson och Linus Eriksson ska dela en lägenhet på Sveafältet.
– Vi fick hjälp av Bodenbo att få bostaden under rekryteringsdagarna. Vi kommer nog att funka ihop för vi har varit i samma grupp under värnplikten, säger Carl Levinson.