I dag har det gått sex år sedan den försäkringskasseanställde 48-årige bodensaren föll ihop över bordet på Scandic Hotells restaurang.
– En vecka före händelsen fick jag jätteont i bröstet under bussresan hem. Men det gick över innan jag nådde Sunderby sjukhus så jag steg inte av där. Jag trodde bara det var lite ångest, säger Rickard.
Det var något betydligt värre. Efter att Rickard Wikström säckat ihop tog det bara två minuter innan ambulansen var på plats och det blev iltransport till Sunderby sjukhus. De som tog emot honom var två kusiner, en hjärtläkare och akutläkare som inte först kände igenom sin släkting.
– De såg inte att det var jag förrän de läste journalen. Kusinerna diskuterade om jag skulle skickas till Umeå för de trodde inte jag skulle överleva resan med min trasiga kroppspulsåder, eller aortan. Narkosläkaren som själv var förälder ville inte att mina barn skulle bli faderslösa. Så mina barn slapp förlora sin pappa tack vare hans bedömning.
Det blev helikopterfärd till Umeå, där Rickard opererades tre gånger.
– Läkarna fick inte tätt på en gång. Under operationen förlorade jag mycket blod och fick bestående skador på ryggmärgen och hjärnan. Jag har länge gått med högt blodtryck och man tror att det är orsaken till att jag drabbades.
När Rickard vaknade upp kunde han bara röra ett ben.
– Ja, men kunde jag röra ett ben så gick det att träna. Jag var inte orolig för att jag inte kunde röra på resten av kroppen.
När vänstersidan var orörlig så tränades istället högersidan. Rickard Wikström tillbringade tre månader på Rehab i Sunderbyn innan han skrevs ut från sjukhuset.
– När min läkare visade upp en rullstol och antydde att det var min framtid blev jag bara mer envis än vad jag redan är.
Han fick också fick rådet att flytta från sin lägenhet som låg på andra våningen.
– Jag ville kunna gå. Åtminstone 32 steg. Så jag tog mig upp till lägenheten.
Rickard satte upp små träningsmål som att bara kunna gå 30 meter till busshållplatsen eller möta sina barn efter skolan.
– När jag satt hemma i rullstolen så diskade jag. Jag hann diska två koppar innan jag behövde vila. Visst det tog tid att ta sig igenom disken men vilken bra träning.
Rickard verkar vara en person med en stark vilja och ett mycket gott humör.
– Målet för mig har varit att gå med kryckor vilket jag gör i dag. Jag ville hellre också ha en cykel än något handikappfordon.
Under sjukskrivningen gick han också igenom en tuff skilsmässa och hade båda barnen boende hos sig en period. I dag bor hans äldsta dotter Amanda med honom medan yngre dottern Ebba bor med sin mamma i Vännäs.
– Det har hänt mycket i mitt liv men jag har hela tiden jobbat framåt. Att nästan dö kan göra vem som helst deprimerad. Men tjurskalligare människa än mig får man leta efter. Jag tror allt går och går det inte så hittar jag nya sätt och kör på. Jag går på gym också när jag inte har för mycket spasmer för då funkar inte träningen, säger Rickard.
Före han blev sjuk tränade han brottning, var tränare och aktiv i många olika föreningar.
– När jag kände mig friskare gjorde jag misstaget att engagera mig som tidigare men det höll inte. Så jag drog ned på vardagstempot. Jag har fortfarande ett jättebra liv, det är bara lite annorlunda.
Rickard Wikström har rehabiliterat sig tillbaka till sitt arbete på Försäkringskassan i Luleå där han jobbar halvtid
– Kollegorna trodde inte jag skulle komma tillbaka. I dag hjälper jag personer med sjukersättning som vill gå upp i arbetstid. Det är ett arbete som passar mig, för jag vet vad jag pratar om.
Han har också kvar en dröm att förverkliga. Att bli sommarpratare i Sommar i P 1. Den 8 maj meddelas vilka vanliga människor man kan rösta på där en får chansen.
– Jag hoppas det blir jag. Det skulle vara kul och spännande att få berätta om min positiva livsresa efter att jag höll på att dö, säger Rickard Wikström.