På Bodens camping och bad står husvagnarna prydligt placerade i små minikvarter med namn som ”Björnen”, ”Älgen” och ”Örnen”. Här och var sticker norska flaggor upp och de flesta bilar är norskregistrerade. En normalsommar på Bodens camping är 95 procent av gästerna norrmän. Så var det också för två år sedan, den 22 juli 2011, då Anders Behring Breivik placerade en bilbomb på Grubbegatan i regeringskvarteret i Oslo och sedan utklädd till polis sköt ihjäl 69 personer på norska arbetarpartiets ungdomsförbunds sommarläger på Utöya.
– Jag var bortrest och befann mig hos bekanta i Mellansverige. Det första jag fick höra när jag vaknade var vad som skett. Jag tänkte på våra gäster. Jag har jobbat här sedan 1990 och många är inte bara gäster utan även mina vänner, säger Peter Wallin, campingchef.
Reaktioner
I Boden är staden full av turistande norrmän både på campingen och inne i centrum. När Kuriren under förra veckan gjorde en enkät om något helt annat berättade en norsk kvinna om reaktionerna på campingen efter dåden. Hur människorna kröp in i husvagnar och stugor för att följa nyhetsrapporteringarna från hemlandet på tv.
– Jag hade kontakt med personalen som jobbade då. Folk var väldigt tagna.
Automatiskt blev det lugnare på campingen, folk funderade mer. Det var några som hade anhöriga som åkte hem tidigare och de spontangäster som annars brukar komma, kom inte efter den 22:a, säger Peter Wallin.
”Jag blev chockad”
Det är en lite gråmulen dag på campingen. Bara ett fåtal tappra barn har kastat sig ned i poolen, de flesta håller sig på land. Utanför ett rymligt tält sitter Stine Edvardsen, 30, och Lisa Melkersen, 31, i campingstolar medan barnen spelar Fia med knuff i gräset. För två år sedan var både Stine Edvardsen och Lisa Melkersen på resande fot. Stine var på väg till ett bröllop i Andenes och Lisa skulle semestra i Riksgränsen.
Vid övergången till Sverige blev bilen Lisa Melkersen färdades i stoppad. Alla skulle legitimeras, certifikat skulle uppvisas och bilder togs av bilens registreringsnummer och sällskapets personbevis. Det var innan det stod klart att dåden var en mans verk.
– Ingen hade väntat sig att något sådant kunde ske i lilla Norge, säger Lisa Melkersen.
– Man tror att det är tryggt. Jag blev chockad. Han såg ut som en normal norsk gut, fortsätter Stine Edvardsen.
Kvinnorna som normalt bor i Narvik hade inga bekanta på Utöya. En väninna till Lisa Melkersen befann sig en butik vars fönster blåstes sönder av tryckvågen från bomben. Tiden efteråt var traumatisk för många.
– Det var helt sjukt i Oslo. Flera tusen människor samlades och det var helt tyst. Det enda man hörde var människor som grät, berättar Lisa Melkersen.
Nyheter dygnet runt
Nyheter visade dygnet runt och även de minsta förstod att något allvarligt hänt. På förskolorna fick barnen teckna bilder för att bearbeta sina tankar kring det inträffade.
– Min son nämnde plötsligt: Jag är glad att vi inte var i Oslo. Han var bekymrad och undrade om det kunde hända i Narvik också, säger Stine Edvardsen.