Det går fort när bilarna passerar busshållplatsen i byn Bjursträsk, längs väg 94 mellan Alvik och Älvsbyn. Flera av barnen ska varje skoldag passera den trafikerade vägen eller gå en flera hundra meter lång sträcka längs den.
– Det är läskigt när det kommer snabba bilar och speciellt när det kommer lastbilar. Då är jag rädd. Ibland hoppar jag över staketet, säger Ivar Stridsman.
– Man är rädd för barnens liv. En del föräldrar skjutsar sina barn till och från busshållplatsen, men alla har inte möjlighet till det. Så det är obehagligt och man är rädd, säger Signe Stridsman, mamma till Ivar och Sigrid.
NTF gjorde 2009 en undersökning som visade att det passerade i snitt 11 000 fordon i veckan och att snitthastigheten var 127 kilometer i timmen, berättar Carina Gustavsson, som har två barn som går till och från busshållplatserna.
– Det är 14 år sedan och trafiken har inte minskat utan den har ökat och det går ännu fortare. Så det är en fara för barnens liv, säger Signe Stridsman.
När mörkret faller på så blir problemen än större berättar föräldrarna.
– Det är 200 meter mellan gatlysena så barnen syns inte för att det är för mörkt, säger Maria Vikström, som har två barn som går på vägen.
Maria Vikströms dotter Nelly är 10 år och går i fyran. Hon har en ryggmärgsskada som gör det extra riskfyllt.
– Hon ramlar ofta och har ramlat både med sparkcykel och cykel, men även utan. Det är dåligt underhåll, eller inget underhåll alls där de kan gå. Det är jättelätt att hon ramlar ut i vägbanan. Det har hänt att det kommit bilar när hon ramlat. Så innan det händer henne, eller någon annan, så måste situationen här ändras, säger Maria Vikström.
Erik Stenlund som är åtgärdsplanerare vid Trafikverket berättar att han besökte platsen för två veckor sedan.
– Vi försöker etablera kameror där. I ett första skede har vi fått dyra elofferter, så vi har valt att flytta den ena tilltänkta kameran ungefär 75 meter. Den andra tilltänkta kameran, i riktning mot Luleå, har vi inte kunnat flytta utan där för vi en dialog om att få bygga den trots att elofferten är dyr, säger Erik Stenlund.
Var kamerorna ska placeras bestäms på regional nivå av Trafikverket, men det slutliga beslutet att bygga beslutas och upphandlas övergripande över hela landet av Trafikverket nationellt. Det skulle kunna innebära att endast den ena kameran byggs.
– För kameran som vi flyttat så bedömer jag risken som låg att den inte byggs, men den med den dyrare elofferten, där bedömer jag att det är en 50/50 risk.
Planen var att kamerorna i Bjursträsk skulle byggts den här sommaren samtidigt med de andra kameror som byggs längs väg 94. Nu har problemen med elofferterna fördröjt byggandet och kamerorna kommer inte att vara i drift förrän tidigast sommaren 2025. Bygg- och projekteringsprocessen tar ungefär två år.
Föräldrarna i Bjursträsk kräver även att hastigheten sänks på sträckan, något som länsstyrelsen beslutar om.
– Det verkar ha funnits en ansökan om sänkt hastighet 2011, men sedan dess har det inte kommit in någon, säger Lisa Johansson, handläggare på länsstyrelsens rättsenhet.
Så om föräldrarna skickar in ett förslag om en lokal trafikföreskrift om sänkt hastighet så kommer frågan upp på bordet?
– Ja, då aktualiseras frågan, om nu inte Trafikverket föreslår en hastighetssänkning på eget initiativ, säger Lisa Johansson.