Som en korpulent, sillstinn valross jäser den ut i ett avlägset och folktomt hörn av Arjeplogs kommun. Skorpan närmast kanten slående likt elefanthud; smutsgrå med djupa fåror som bildar ett oregelbundet mönster i isen. Där slutar dock liknelserna mellan Sveriges största glaciär och stora exotiska djur. När man åkt en timme med bil från Arjeplogs tätort till Vuoggatjålme, tar det ytterligare 25 minuter med helikopter innan vi skymtar glaciären. Där ligger den, gammal och vis. Bara vinden, enstaka ras från glaciärens kanter och ett porlande bryter tystnaden. Men framför oss pågår alltjämt en process som kan komma att bli förödande för många länder i världen.
Salajekna glaciär mäter 24 000 kvadratkilometer och spänner sig över och förbi bergen mellan Norge och Sverige. Där isen är som tjockast, omkring 300 meter, skulle man kunna stapla två Kaknästorn på varandra. Vyn med alla dess ytterligheter; Suliskongens spets på 1908 meter, omgärdad av ett kolossalt stort istäcke som kalvar i ner i glaciärsjön i västlig riktning, ett gigantiskt område där glaciären en gång brett ut sig nordöst vittnar om enorma krafter där stenar stora som hus rullat som spelkulor på en skolgård. Och det är fler som imponeras.
– Det här är en av mina favoritglaciärer, säger Per Holmlund, professor i glaciologi vid Stockholms universitet. Just för att den är så spännande. Den har allt och lite till.
Holmlund har kommit hit i många år och följt utvecklingen med egna ögon.
– Avsmältningen har gått med en rasande fart, inte minst för att en del av istäcket brast i augusti 2013. Det måste ha varit väldigt dramatiska scener. Området har ändrat skepnad sedan dess.
Trots stillheten och dess majestätiska uppsyn, mår Salajekna inte så bra. Holmlund säger att man räknar med att glaciären tappar 10-15 miljoner kubikmeter is varje år.
– På 100 år har den dragit sig tillbaka 1,8 kilometer, det blir ett väldigt konkret exempel på att något händer med vårt klimat, där jag är övertygad om att människan spelar en stor roll. Och det är inte bara Salajekna som smälter, det är en tendens vi ser hos Sveriges samtliga glaciärer.
Vad kan det få för konsekvenser?– För området i sig innebär det att ekosystemen rubbas och ändras. Det är väl i och för sig ingen världskatastrof, men det bidrar till ett betydligt större hot: höjningen av havsnivån.
I paritet med vad avsmältning av Antarktis, Arktis och Grönlands isar skulle kunna ställa till med, är vattnet i Sveriges glaciärer en piss i Mississippi. Men det statuerar ett exempel som inte känns så avlägset oss.
– Just i år har inte Salajekna smält nämnvärt, för vintern har bjudit på rik nederbörd och sommaren har varit kall. Men det krävs många år som detta för att glaciären ska börja växa, och sett till vad forskare tror om vårt klimat är vi på väg åt andra hållet. Växthusgaserna i vår atmosfär har ökat och det blir varmare.
Salajekna har levt en ganska anonym tillvaro, där nog inte så många vetat att Sveriges största glaciär finns i just Arjeplogs kommun. Det tills Maria Söderberg, tillsammans med hjälp av vänner, bröt loss en stor isbit från glaciären, fraktade ned den till Vildmarksmässan i Stockholm och på så vis gjorde publiksuccé och fick igång ett resonemang om problematiken. Sedan dess har Söderberg anordnat guidade turer till området, och det var på en sådan Nyheter i norr följde med.