Sågverken gav och tog liv

Sågverksepoken innebar fler etableringar kring Båtskärsnäs. 1890 uppfördes ett sågverk i Axelsvik och 1912 stod ön Ängören på tur. Med hjälp av bake- och spinkved samt bark som fyllning byggde människorna upp en "koloni" som erbjöd både affär, skola och kafé till arbetarna som fick sin inkomst från sågen.

BÅTSKÄRSNÄS2006-08-02 06:00
En ensam lilja tronar i det långa gräset på Klubben i Axelsvik. Den står som en påminnelse om att här en gång varit befolkat. Nu är det tomt men stigarna som trampades en gång finns kvar och används dagligen för rekreation. Till ljudet av skvalpande vågor kan betraktaren föreställa sig en bild av utsikten som människorna hade från sina fönster. På helgerna hördes tonerna från dragspel och fiol. På Lindas kafé samlades sjömän, jobbare och ungdomar för att umgås och lyssna på musik från trattgrammofonen i lokalen.

80 öre i timmen
Sommartid jobbade över 200 personer i Axelsvik, en del av dem var "lösa karlar" som åkte hem på helgerna till byarna runt Kalix men även till Finland. Kvinnor, män och barn från tolv år fanns med i arbetet som gick i tvåskift med en lön på 80 öre i timmen mellan 1920- och 30-talet. Barnen fick nöja sig med 35 öre.

Döptes om
Sågverket stod på Binnören eller Sågholmen som ön döptes till senare. En vägbank byggd av spinkved och fyllning gav jobbarna möjlighet att ta sig över till sin arbetsplats. Hamnen i Axelsvik var den djupaste hamnen norr om Luleå, därifrån lastades allt virke som sålts till länder i Europa. Längs stränderna kan man än i dag hitta vackra snäckor som följt med som barlast i fartygen från andra länder. Från holmen syns pappers- och massafabriken i Karlsborg som har haft en koppling till Axelsvik sedan slutet av 1920. Den flis som fanns på sågen i Båtskärsnäs användes i fabriken för att göra papper och fraktades via en linbana till Axelsvik där den lastades om på pråmar som drogs till Karlsborg. Inget av det finns kvar i dag men Billerud har intressen på ön i form av stora oljecisterner.
1932 las Axelsvik ned. Byggnaderna revs och endast betongfundamenten står kvar i den frodiga växtligheten. Spink­veden ligger längs stränderna, i dag används den till konstverk och utsmyckning då utgjorde den delen av en kaj eller annan bebyggelse.
Ängörens sågverk Fortuna, byggdes 1912. Som en kuriosa kan nämnas att köparen kom från Norge och var farfars far till sångerskan Lotta Engberg, född Pedersen. Närheten till utloppet av Sangis älv och havet var återigen en anledning till placeringen av sågen. 1930 upphörde produktionen på grund av den rådande lågkonjunkturen.

Järnvägsslipers
Tio år senare köptes hela Äng­ören upp och en ny cirkelsåg etablerades. Där tillverkades järnvägsslipers, en efterfrågad produkt under krigstiden. Driften var igång i två år men las ned när faktorn, Arvid Morin dog.
Utöver en ensam sommarstuga samt oljecisternerna på Sågholmen står Axelsvik tomt. På Ängören finns sågbyggnaden till beskådan men i dåligt skick. Några hus påminner om en svunnen tid.
Båtskärsnäs - Ängören - Axelsvik, tre platser där industrialiseringen innebar arbete. I dag är två tysta - en kämpar vidare.
Läs mer:<BR><A href="http://www.kuriren.nu/GEN_Utmatning_Ettan.asp?CategoryID=2764&ArticleID=1250100&ArticleOutputTemplateID=125&ArticleStateID=2">I historiens spår</A>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om