I historiens spår

Segelskutan anlände till Båtskärsnäs för att lastas av de kvinnliga stuveriarbetarna, "splitvedsjäntorna" men kaptenen ville inte betala den lön de begärde och kvinnorna vägrade lasta. Skutan fick gå vidare till Ängörens sågverk, kvinnorna hann dit före skutan och kaptenen tvingades att byta hamn till Karlsborg. Via ett bud från Båtskärsnäs underrättades kvinnorna på platsen om vad som hänt. När kaptenen anlände hänvisades han att återvända till Båtskärsnäs och förhandla med kvinnorna där. Och så blev det. Skutan lastades, men på kvinnornas villkor.
Händelsen utspelade sig på 1920-talet och är en av många som berättar om den kamp som har präglat Båtskärsnäs sedan sågverket etablerades 1871 och fram till 1968 då det lades ned. Som mest bodde 1.400 personer i Båtskärsnäs med omnejd. I dag är de 330.
- Nedläggningen är det värsta som har hänt oss. Vi såg framför oss hur vi skulle gå samma möte till ödes som Ängören och Axelsvik där inget blev kvar, säger Nanna Helin, båtskärnäsbo och tidigare solist i Thores trio.
Båtskärsnäs stod pall. Sågverket är borta men ersatt med nya verksamheter. Istället för timmerupplag står båtar uppställda på det före detta sågområdet, Norrkust Marina har tagit över. Ett turistföretag erbjuder aktiviteter på land och till havs, en restaurang och en affär samt ett välbesökt havsbad bidrar till utvecklingen. Åter har havet bidragit till försörjningen som det gjorde när ångvisslan på sågverket ljöd. Visserligen är alla kaféer borta och skolan nedlagd, men det finns en tro på framtiden.

Präglas av kulturen
- Vi har så fin by, nu vill vi lyfta fram våra företag och fina miljöer, säger Åse Blombäck i Båtskärsnäs hembygdsförening.
Berättelserna från sågverkspatronernas och "Bolagets" tid har inte gått henne förbi.
- Än i dag präglas vi av vår kultur, säger hon.
Etableringen förändrade folkmängden, bebyggelsen och kulturen i byn. Människor från andra platser och Finland flyttade in. Ute på redden låg stora skutor och väntade på att lastas med virke. Engelska och finska hördes i en blandning på kaféerna och i affärerna. Teatern, sången, musiken och inte minst - politiken, tog stor plats. Vid Haparandakajen la ångbåten Sylvia till för att leverera varor som skulle till Tornedalen.
Folkets hus var och är fortfarande hjärtat för alla aktiviteter. Där hölls julfester för sågverkets anställda, fackföreningsmöten och politiska möten med stundtals långa hektiska diskussioner. Musiken och teatern hade stor betydelse när det var tungt. I Folkets hus kunde folket få en stund av avkoppling.

Mp vinner mark
Den politiska stämpeln har alltid varit rödfärgad. Vid valet 2002 skedde dock en förändring som uppmärksammades på många håll, miljöpartiet vann många röster i den röda byn. I dag samarbetar alla mot ett gemensamt mål - att locka ännu fler till Båtskärsnäs. Arbetsförhållandena på byns arbetsplatser är bättre än vad de var när kampen om överlevnad pågick under 1920 och -30-talet som präglades av en svår lågkonjunktur.
- Under kriget var det full rulle men det var en trist period. Vi levererade mycket virke till tyskarna och var livrädda att vi skulle bli indragna, säger Knut Ceder som återvänt till hembyn efter många år i Stockholm.
IOGT bildade tidigt Logen 2167 Folkets väl bidrog till att ett bibliotek öppnades som blev mycket välbesökt. Böckerna gjorde människorna medvetna om omvärlden.
- Men så kom TV:n och gemenskapen förändrades. Kort därefter klipptes vår livsnerv av, sågverket och åter drabbades vi av en stor förändring, säger Bertil Helin aktiv i hembygdsföreningen. Han återvände till Båtskärsnäs efter sin pensionering och har sedan dess lagt ned mycket arbete på att dokumentera bygdens historia. Assi, som sedermera tog över sågen efter Domänverket, har välvilligt öppnat sina arkiv för Bertil och hans framlidne bror, Erik Helin. I dag finns historien nedtecknad och öppen för alla intresserade.

Förvandling
Tidevarv komma och tidevarv gå och varje varv skapar ett nytt spår. När sågverket etablerades förvandlades Båtskärsnäs från by till industrisamhälle med politiskt medvetna invånare. I dag har Båtskärsnäs återgått till att kallas by men den blir aldrig den lilla byn igen. För många händelser har påverkat och historien finns kvar i marken, i luften, i havet och inte minst i människorna även om generationerna har bytts ut. Båtskärsnäs är byn som rest sig och likt en glänsande pärla ger sin lyster högt uppe i Bottenviken.

I historiens spår

1968 tystnade sågverket i Båtskärsnäs och en livsåder dog. Tron på framtiden rubbades, den kämpaglöd som utmärkt samhället försvann. I dag har nya företag och generationer tagit över. Båtskärsnäs överlevde. Kuriren har gjort en rundtur i spåren av historien.