Klockan var några minuter före fem på eftermiddagen när den vita skåpbilen körde in på gågatan La Rambla. En stund senare hade 13 människor dödats och över 100 skadats.
När det fasansfulla dramat utspelade sig i centrala Barcelona var det tänkt att Peter Sundström, kulturprofil i Luleå, skulle ha klivit av tåget tillsammans med sin son vid dödens skådeplats. Slumpen gjorde att de tvingades stå och vänta ute på flygplatsen.
– Tåget var en timme försenat. Vi stod där och var sura och less, men det var nog räddningen. Vi skulle egentligen ha gått av där det hände, säger Peter Sundström när Norrbottens Media når honom på telefon.
De två Luleåborna tvingades i stället att promenera 45 minuter för att nå sitt hotell på grund av avspärrningarna.
– På hotellet frågade de om vi var chockade av det som hade hänt när de såg att vi var trötta och slitna efter promenaden. De var väldigt skärrade, säger Peter Sundström som tillsammans med sonen bland annat fick veta att det var fria drinkar i baren.
De blev helt enkelt omhändertagna på översvallande sätt. På fredagsmorgonen blev de uppringda av personal i receptionen som ville veta om allting var okej.
Och på det sättet har det fortsatt.
– En ung man tog kom fram till oss på gatan i dag och sa "kom inte ihåg Barcelona på det här sättet. Lova det?"
Trots att slumpen räddade Peter Sundström och hans son från terrorns epicentrum har de påverkats.
– Visst tänker man. Vi satt och käkade på en uteservering i går kväll och det kom en bil... Det är mer att man blir betänksam, att det kan hända så snabbt.
Hur känns det att vara i Barcelona?– Jo, men det känns väl ganska bra. Jag tycker om Barcelona och jag är här med min son för att visa det fina. Vi ska gå ner på stranden nu, man måste göra det som är kul.
Den här dagen går tankarna till de drabbade.
– Det är förfärligt. Det vrider om i magen, man blir ju kall i hjärtat. Sedan blir man helt enkelt urförbannad på de här idioterna som gör det, säger Peter Sundström
– När man ser de skadade människorna på nyheterna. Det var barn, det var en kvinna, det var gamla. Det är helt urskiljningslöst. De är galna. Samtligt kan man inte tro illa om alla människor. Jag såg att polisen uppmanade människor att inte bli rädd utan fortsätta leva sitt liv.
Själv räddades han och sonen möjligen av en försening.
– Det kändes som om det var en tanke med att tåget var en timme sen.