Fortfarande utan väg efter fem år
Första gången marken rasade i Bålsnäsudden var 2001. 2004 kom det stora raset då vägen delades i en djup ravin.Vägverket har ålagts av länsstyrelsen att åtgärda problemen men har överklagat till miljödomstolen.- Naturen förstörs. För varje år blir det dyrare att reparera skadan, säger stugägaren Maria Hedberg.
Jan-Owe Lundberg, ordförande i Bålsnäsuddens samfällighetsförening, anser, liksom de övriga medlemmarna, att Vägverket bär ansvaret för vägraset.
- Innan Vägverket byggde väg 97 på 1960-talet var markområdet självdränerande. Konsekvensen av vägbygget blev att dräneringen kom att styras så att man blev tvungen att avvattna med ett dike ner mot Avan. Vid restaureringen av väg 97 år 2000 uppgraderade inte Vägverket diket och vägtrumman ner mot stugområdet.
Markras 2001
Huruvida detta hade ett direkt samband är tvistefrågan. Faktum är att första markraset kom strax efteråt, i samband med vårfloden 2001. Och en regnig natt i september 2004 delades vägen mitt av när en stor ravin uppstod.
- Vägverket har byggt väg 97, lagt ner trummor för att avvattna vägen. När katastrofen är ett faktum vill de inte ta ansvar för vad de gjort. Jag tycker det är väldigt dåligt, säger Jan-Owe Lundberg, ordförande i samfälligheten.
Förbi Maria Hedbergs stuga gick förut en stig. Samfälligheten har nu lagt på grus för att kunna köra där. Där vägen korsar nedre delen av ravinen blir det problem. Där rasar hela tiden ner sand. Lagret är nu mer än en meter tjockt. Björkar och tallar står med sand högt upp på stammarna.
- Så kan inte träden överleva hur länge som helst, säger Maria Hedberg.
Jan-Owe Lundberg och Gudrun Cassel bor i en stuga längst ut på udden.
- Ifjol när det regnade mycket kunde vi inte vara här. Sanden bar inte att köra på.
Den gamla vägen upp tar slut hängande i luften ovanför ravinen. Där har en av stugägarna snickrat en trappa till stugorna uppe på sluttningen.
- Flera av stugägarna är äldre och handikappade. De skulle inte ta sig ner till sina båtplatser om de inte fick köra över hos mig, säger Maria Hedberg.
Om rasen får fortsätta hotas åtminstone en stuga av att rasa ner i ravinen. Svalget utvidgar sig hela tiden. Då och då faller ett träd.
Viken fylls
Längre ner, vid den nya provisoriska vägen finns ett dike med en liten bro över. Där rann förut vatten ut i en liten vik. Diket är bräddfyllt med sand. För varje dag som går fylls viken, som kallas Avan, igen alltmer med sand.
- Det finns en kallkälla i viken. Den håller på att bli förstörd. Viken är till hälften fylld med sand, säger Maria Hedberg.
Hon minns hur hon som barn brukade dyka från en brygga i mitten av viken.
- Det var djupt där, och kallt. Nu kan man inte dyka för nu är det sand, säger Maria Hedberg.
I ena kanten av viken, där stugägarna tidigare hade båtar har nu sanden brett ut sig.
En brunn har också blivit förstörd efter raset. Det har kommit lera i den.
Lagt ner ärendet
Stugägarna anmälde redan det första markraset som ett miljöbrott till polisen. När det stora raset kom 2004 hade polisen redan lagt ner ärendet. Stugägarna anmälde igen. Länsstyrelsen beslutade att Vägverket skulle åtgärda avrinningsproblemen, skogen och Avan före 15 maj 2005. Men Vägverket överklagade till miljödomstolen som ännu inte fattat något beslut.
Gudrun Cassel är gift med Jan-Owe Lundberg.
- För varje gång det regnar och vid varje vårflod rasar det mer. Förr eller senare, om det inte åtgärdas, kommer 97:an att påverkas. Då borde Vägverket reagera.
Avvaktar dom
Socialnämndens ordförande och sjukvårdspartisten Anders Sundström äger marken på Bålsnäsudden.
- Jag kan inte göra någonting. Det är nu en fråga mellan länsstyrelsen och Vägverket.
Per-Mats Öhberg är ställföreträdande regionchef för Vägverket.
- Vi anser inte att det här fenomenet uppkommit på grund av renoveringen av väg 97. Vi får avvakta och se hur miljödomstolen yttrar sig.
Hotas väg 97 av raset?
- Det har vi ingen oro för i dag, utifrån de undersökningar vi har gjort, säger Per-Mats Öhberg.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!