Sommarsurr med Kricke

Det är 15 år sedan journalisten Kricke pensionerades och lämnade TV-rutan. Men det blev inte sofflocket, om nu någon händelsevis skulle inbilla sig det. Nej, en motiverad och alltid fokuserad Kricke hade andra planer med den vunna friheten. ? Jag har alltid varit intresserad av teckning och måleri. Nu öppnade sig möjligheten att på allvar ta ett fastare grepp om penseln. Mitt mål var att debutera innan jag blev 75. Det har jag gjort nu och min första utställning kom att överträffa mina förväntningar flera gånger om. Av 22 målningar var det bara fem som följde med mig hem, berättar Kricke, som vi möter i ett sommarfagert Avan där han gästar goda vännerna Åsa Acking och Bernt Viklund. Den sistnämnde en gammal arbetskamrat sedan tiden på TV. Minnesvärda dokumentärer Tillsammans med, bland andra, Bernt gjorde Kricke några minnesvärda dokumentärer som Vinterstäder och Gulag. ? Men frågan är om inte person-porträttet av Kalle Lindelöf som insjuknat i silikos, så kallad stendammslunga och valt att leva ensam i ödemarken, känns som något av det bästa och värdefullaste jag haft glädjen att få göra, säger Kricke. Men nu skulle det här Sommarsurret handla om konstnären Kricke Hedlund, inte om journalisten. För det var egentligen konstnär som den unge Fagerstagrabben drömde om att bli. ? Jag har alltid tecknat. Som 15-åring hoppades jag få uppbackning och stöd för att utveckla mitt måleri. Jag hade en förmögen morbror som jag hyste vissa förhoppningar till men när jag avslöjade mina planer blev det tvärstopp direkt. På den här tiden var det inte lönt att komma med så tokiga idéer som att tänka sig en framtid som konstnär. Konstnärer hade skitiga dufflar, långt hår och luktade svett. Så såg många på den kategorin människor. Jag skulle slå drömmarna ur hågen och satsa på ett riktigt jobb, berättar Kricke. ? Att jag blev journalist var i mångas ögon inte heller bra. Inte heller det yrket var ett ?riktigt? jobb, minns Kricke. Men nu målar Kricke minst ett streck varje dag. Och han frågar ingen om lov heller. Vänner har påverkat skapandet Riktig fart på skapandet blev det sedan Kricke valt att flytta till Västerås 1998. Där, i gurkstaden, hände det saker den 29 december klockan 21.15 året 1998. ? Jag har lagt den dagen och tiden på minnet därför att jag i den stunden kom att möta en person som fått stor betydelse för mitt skapande, förklarar Kricke och fortsätter: ? Jag hade varit i Domkyrkan och lyssnat till en konsert när jag på hemväg passerade silversmeden Karlheinz Sauers skyltfönster. Karlheinz arbetade i smedjan men upptäckte min nyfikenhet på de vackra sakerna i skyltfönstret. Han vinkade in mig och plötsligt satt jag där och lyssnade till Karlheinz som berättade om sitt yrke. ? Han såg att mitt intresse för silversmide hade väckts och undrade om jag kanske ville gå en kurs hos honom och kanske rent av prova på. Jag greppade tillfället i flykten. Tackade ja till bägge erbjudandena och sedan den dagen har jag fördrivit mycket tid hos Karlheinz. I dag duger jag till att göra en del saker någorlunda snabbt och bra men mitt första uppdrag, att knacka till ett dussin mockaskedar, tog mig tre månader. Som tur var för Karlheinz så jobbade jag gratis. Ingen människa kan ha råd att betala tre månadslöner för ett dussin mockaskedar, säger Kricke och skrattar. Delade intressen Vänskapen mellan Kricke och Karlheinz har utvecklats. Sedan Kricke fått klart för sig att Karlheinz också målade vid sidan av sitt silversmide hade de plötsligt två intressen att dela. ? Karlheinz var den som fick erbjudandet att ställa ut när sommargalleriet, Vads kvarn, skulle öppnas för säsongen. Han antog erbjudandet men propsade på att även jag skulle få hänga mina tavlor. Sedan chefen för galleriet förvissat sig om att mina bilder höll så vara jag välkommen. Vi hade stor lycka och redan första dagen rök en hel del av det vi skapat. Folk gillade det de såg, berättar Kricke som nu fått blodad tand. Efter att tidigare mest intresserat sig för Mälarlandskapet med böljande fält, vatten och underbara natur har Kricke mer och mer fastnat för att fånga vanliga människor i rörelse. ? Jag går bara ut på stan. Där strömmar inspiration till och just det vardagsnära tror jag också människor älskar. Att fånga en gammal tant med matkassen i handen är att måla en bild ur verkliga livet. Alla känner igen sig, menar Kricke. När vi sommarsurrar med Kricke i Avan är det en av sommarens första riktigt sköna dagar. Det skulle förvåna om inte skaparlusten rinner till i Krickes konstnärssjäl. ? Här är underbart att vara. Dels lockar den vackra bygden men här trivs jag också med goda vänner plus att jag har min dotter och dotterdotter i ett hus alldeles intill, säger Kricke Hedlund, som, förresten, fyller 75 år den 30 december. Han nådde alltså sitt mål, att debutera som konstnär före 75-årsdagen och han gjorde det med råge ...