På det här sättet såg det ut på ett stort antal platser i Mellansverige när miljöhärvan uppdagades. Bilden är tagen på en återvinningsanläggning i Tumba utanför Stockholm.
På torsdagen åtalades elva personer vid Värmlands tingsrätt misstänkta för att ha dumpat enorma mängder avfall på 21 platser i Mellansverige. Härvan har utretts de senaste fyra åren och beskrivs som den största miljöbrottsutredningen sedan giftskandalen i Teckomatorp i början av 1970-talet.
Det är företaget Think Pink som pekas ut som ansvarig för verksamheten där uppemot 100 000-tals ton osorterat bygg- och rivningsavfall misstänks ha tagits emot och sedan grävts ner i marken, plastats in balar eller använts som fyllnadsmaterial.
På en av fastigheterna förvarades 48 000 ton avfall.
Kort efter att brottsutredningen inleddes 2020 försattes Think Pink i konkurs samtidigt som två stora bränder i sopupplag i Botkyrka utanför Stockholm. Det ledde till att miljögifter spred sig i området.
Fem personer misstänks för grovt miljöbrott.
En av dem är företagarprofilen Leif-Ivan Karlsson, 63, bördig från Överkalix.
Han misstänks för delaktighet i elva åtalspunkter.
– Jag har inte styrt bolaget, jag har bara varit en reklampelare för dem, säger Leif-Ivan Karlsson när han ringer upp från Florida i USA där han vistas under vinterhalvåret.
Det som är klarlagt, enligt åklagarna som lett utredningen, är att Karlsson var vice vd för Think Pink under några år då sophanteringen var som mest omfattande.
Ett av fallen som rör en fastighet i Botkyrka kommun, där soptippen senare eldhärjades, konstaterar åklagarna bland annat så här i gärningsbeskrivningen: "Hanteringen har bestått i upplag av mer än 10 000 ton bristfälligt sorterat bygg- och rivningsavfall innehållande plast, trä och metall utan tillräckliga skyddsåtgärder (...)".
I samma fall konstaterar åklagarna att "halterna av framför allt zink, krom, koppar, arsenik, bly (...) i släckvatten efter brand låg på såna nivåer att de har bedömts innebära risk för människors hälsa eller i miljön".
– Jag anser mig så klart oskyldig. Sedan om hon är skyldig, det vet jag inte. Men det är inte hon som har grävt ner soporna, det är markägarna, säger Leif-Ivan Karlsson med hänvisning till kvinnan som pekas ut som huvudansvarig.
Men hur ser du på den här hanteringen?
– Hon har tagit emot byggsopor till ett marknadsmässigt pris. Sedan har man inte hunnit med återvinningen. Men det är ingenting jag har kunskaper om, och jag är 100 procent oskyldig.
Leif-Ivan Karlsson hävdar att han i princip bara varit in på kontoret för kortare samtal eller en kopp kaffe.
Som vice vd har du väl ändå haft ett stort ansvar. Hur ser du på det?
– Jag har varit med genom styrelseinstruktioner i ett protokoll, att jag inte hade något med verksamheten att göra. Det var ett speciellt vd-avtal. Därför kan jag säga att jag är oskyldig. Det är sanningen.
Hur kommer det sig då att åklagarna ser på det här med helt andra ögon?
– Det är för att miljömupparna gör allt för att hugga mig i ryggen. De vill hitta skyldiga och har konstruerat det här.
Vad tänker du om det faktum att du riskerar ett långt fängelsestraff om du döms?
– Det är tråkigt att bli inblandad, som oskyldig.
På en presskonferens under torsdagen konstaterar Linda Schön, en av tre åklagare som lett förundersökningen som omfattas av 45 000 sidor.
– Det finns enorma pengar att tjäna för den oseriösa aktören.
Påföljden för grovt miljöbrott spänner mellan fängelse i sex månaders och sex år.
När det är dags i rätten kommer åklagaren även att kräva att ett näringsförbud i tio år meddelas mot Leif-Ivan Karlsson.