Adam kom till Sverige från krigets Tjetjenien med sin familj när han var tre år. Han har bildat sig ett liv i Gällivare med vänner och fritidsintressen. Gabriella Mäkelas son och Adam är bästa vänner och går i samma klass.
Men sedan drygt ett halvår ligger Adam hemma med uppgivenhetssyndrom, han är apatisk, sedan de åter blivit nekade asyl. Uppgivenhetssyndrom innebär att barnen förlorar förmågor som kommunikation, motorik och förmågan att äta och klä sig. Det är en reaktion efter traumatiska upplevelser som har drabbat barnet och familjen.
Gabriella Mäkelä har familjens tillåtelse att prata med Kuriren om deras situation men de orkar inte själva ställa upp på intervju och vill inte att efternamnet ska stå i tidningen.
– Adams föräldrar har tidigare matat honom med näringsdryck från en spruta. Ibland sväljer Adam, ibland inte. De vänder, masserar, pussar, kramar och gråter i förtvivlan när inga av de andra barnen ser, säger hon.
Sedan i oktober sondmatas Adam via en slang ner i magsäcken.
– Det här ärendet har fortgått i mer än åtta år. Så länge har de levt i ovisshet, säger Gabriella Mäkelä. Hon menar att Adam inte hade hamnat i detta tillstånd om processen varit snabbare.
– Man säger att dessa barn bara finns i Sverige, vilket inte är sant. Däremot förekommer de mer frekvent här är eftersom processerna tar väldigt lång tid och det är en väldigt stor riskfaktor för att hamna i detta tillstånd, säger Gabriella Mäkelä.
Asylrättsaktivisten Anita D´Orazio utnämndes till Årets svensk för några år sedan och kämpar outtröttligt för flyktingar. I fredags tog hon emot priset för Årets livsgärning 2016 på Svenska hjältar-galan.
För en tid sedan besökte hon Gällivare och träffade Adams klasskamrater och Kuriren var med vid mötet. Hon berättade för dem att hon brinner för barn med uppgivenhetssyndrom.
– Jag blir arg när det är orättvist. Man måste visa sina känslor när det är orättvist. Ingen lämnar sitt land som inte måste, säger hon.
Klasskamraterna har många frågor. De undrar om Adam kommer att vara som en baby när han vaknar upp igen. Vad händer om han inte vaknar? Hur länge brukar människorna vara i ett sådant här tillstånd? Kommer han att komma ihåg hur man räknar matte?
Just den här dagen är det Adams födelsedag och barnen har ritat kort till honom. De saknar honom, vill att han ska vara där med dem.
– När vi tog med oss det bästa vi hade till skolan tog Adam med sig en brottningsmedalj, berättar en klasskamrat.
Nadja Hatem är familjens advokat och berättar att Migrationsverket anser att skälen, att de är rädda för förföljelse på grund av religion och politisk tillhörighet, inte räcker. – Vid bedömningen av familjens skäl i Migrationsverket var inte Adam i ett apatiskt tillstånd men började allteftersom gå in ett sådant tillstånd, säger hon.
En ansökan om verkställighetshinder ska skickas in till Migrationsverket. Då brukar man få ett tillfälligt inhibitionsbeslut vilket gör att familjen inte kan deporteras innan ärendet är prövat.
– Det har hänt att man skickat iväg barn i det här tillståndet ändå men jag är hoppfull. I dag ser lagstiftningen lite annorlunda ut men det finns ändå utrymme i lagen. Man får inte begå konventionsbrott och man ska ta hänsyn till barns hälsa. Vi hoppas såklart att vi får ett verkställighetsstopp och så småningom ett uppehållstillstånd så att Adam ska kunna tillfriskna, säger Nadja Hatem.
På frågan om Tjetjenien är en säker plats att utvisa människor till svarar Migrationsverket:
– Det finns inget ställningstagande som säger att det är farligt för alla att återvända till Tjetjenien utan det är en individuell bedömning som görs i det enskilda ärendet. I detta fall är den frågan redan bedömd av Förvaltningsrätten och beslutet har vunnit laga kraft, skriver Matilda Niang, presskommunikatör hos Migrationsverket i ett mejl till Kuriren.
När det gäller barn med uppgivenhetssyndrom som ska utvisas, svarar hon:
– Man inhämtar läkarintyg och gör en bedömning om det finns verkställighetshinder enligt lagen. Det är det som vi håller på att göra just nu. Beslut är ännu inte fattat.