Det är dock ingenting som ståljätten bekräftar.
– Jag kan inte gå in på exakt vilka fördelar vi ser med olika orter. Vi jobbar med detta tillsammans med Vattenfall och LKAB i Hybritinitiativet. Vi ser fördelar med att anläggningen placeras i Norrbotten. Det handlar bland annat om eltillgång, kompetens och att logistikkedjan gruva-stålverk-hamn finns i Norrbotten, säger Mia Widell, presschef vid SSAB.
Hybrits torn beräknas få en höjd av 150–200 meter. Försvarsmakten har i samrådet om placering motsatt sig Svartön. Flygstaben anser att det finns risk för påtaglig skada för riksintresset för totalförsvaret, och förordar Vitåfors.
Efter beskedet i september har dialogen fortsatt. Enligt säkra uppgifter pågår intensiva förhandlingar mellan Hybrit och försvaret, där framför allt SSAB trycker på för att Luleå ska möjliggöras som placeringsort.
– Jag kan bekräfta att vi har en dialog men jag går inte in på några detaljer, säger Widell.
Tiden är dock på väg att rinna ut. Hybrit har sagt att ett beslut ska komma före årsskiftet.
– Jag får återkomma med ett besked. Men vi är i vart fall inte färdiga än, säger Widell.
En anledning till att SSAB vill se demoanläggningen i Luleå ska, enligt våra källor, vara att det finns fördelar med att ha Hybrit nära ljusbågsugnen, som är nästa steg i den koldioxidfria processen för att tillverka stål. Järnsvampen är då redan upphettad när den når ljusbågsugnen.
Till saken hör att järnsvampen som tillverkas av Hybrits demoanläggning ska smältas i den ljusbågsugn som SSAB till 2025 ska bygga i Oxelösund. Men om demoanläggningen byggs i Luleå är chansen stor att även en fullskalig anläggning placeras där, enligt våra källor. Och SSAB är tydlig med att det även i Luleå ska byggas en ljusbågsugn, dock efter 2030.
Vi ber om en intervju med Martin Pei, teknisk direktör vid SSAB, men det går inte att lösa. De frågor vi mejlat som underlag besvaras av Mia Widell.
– Det stämmer att man kan använda upphettad järnsvamp direkt till en ljusbågsugn. Tekniskt går det också att integrera processen mot pelletsverket. I dag finns ännu heller ingen ljusbågsugn i Norrbotten, säger hon.
En annan källa spekulerar i att en spricka uppstått mellan Hybrit och LKAB. På presskonferensen den 23 november var LKAB:s vd Jan Moström tydlig med att deras planer på koldioxidfri järnsvamptillverkning och Hybrit är skilda saker.
Även om Hybritinitiativet ligger före i tid innebär LKAB:s planer på att tillverka och sälja järnsvamp i egen regi till hela världen att SSAB:s unika plan att erbjuda "stål utan kol" bleknar. Ytterligare en aspekt är, att om LKAB bara ska tillverka fossilfri järnsvamp i framtiden finns inget behov av en anläggning i Luleå, om nu inte SSAB köper malmen från annan leverantör.
Men Mia Widell dementerar konfliktteorin.
– Våra planer på att ställa om tillverkningen påverkas inte. Vi ser det inte som konkurrens från LKAB:s sida utan snarare ännu ett sätt att sprida den här revolutionerande tekniken. Det kan dessutom finnas möjlighet att sprida tekniken till fler, säger hon.
Klart är att SSAB:s verksamhet i Luleå påverkas stort i framtiden. När masugnen och koksverket släcks ned försvinner mellan 300 och 400 jobb av totalt 1100.
Det är oklart hur många jobb som skapas vid ljusbågsugnen och (eventuellt) en anläggning där hybrittekniken används.