EU-kritiskt fiskedrama med medelhavsfÀrg

Trendig dokufiktion om en fiskare som mÄste vÀlja mellan traditionen eller en sÀker försörjning.

Luzzun – en fĂ€rgglad mindre trĂ€bĂ„t för smĂ„skaligt fiske – fĂ„r i "Luzzu" symbolisera den hĂ„llbara och nedĂ€rvda fisketraditionen pĂ„ Malta som nu hotas av bottentrĂ„lningen.

Luzzun – en fĂ€rgglad mindre trĂ€bĂ„t för smĂ„skaligt fiske – fĂ„r i "Luzzu" symbolisera den hĂ„llbara och nedĂ€rvda fisketraditionen pĂ„ Malta som nu hotas av bottentrĂ„lningen.

Foto: Edge Entertainment

Recension2022-01-14 06:55
Det hĂ€r Ă€r en recension. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Drama

Titel: Luzzu

Visa pÄ: Bio

I rollerna: Jesmark Scicluna, Michela Farrugia, David Scicluna

Regi: Alex Camilleri

Speltid: 94 min

Betyg: 2

En ung man slits i "Luzzu" mellan att föra fĂ€dernas fisketradition vidare och att ordna en trygg försörjning Ă„t sin nyfödde son. Tradition kontra modernitet och en mansroll i förĂ€ndring – tematiken Ă€r minst sagt klassisk i Alex Camilleris regidebut. Den bekanta anrĂ€ttningen Ă€r dock försedd med ny fernissa, dĂ€r alla talar maltesiska och vi serveras en bild av den lilla Medelhavsön som strĂ€cker sig bortom det pittoreskt solindrĂ€nkta. Bakom de gemytliga fiskegubbarnas skrönor finns nĂ€mligen en prekĂ€r arbetssituation för deras Ă€nnu verksamma kollegor, samt en korruptionsindrĂ€nkt handel med rödlistade delikatesser. Det senare Ă€r en vĂ€rld som den nyblivne fadern Jesmark halvt motvilligt stiftar bekantskap med.

PĂ„ sant trendigt manĂ©r Ă€r "Luzzu" ett slags dokufiktion – dĂ€r huvudrollen spelas av en verklig fiskare som ocksĂ„ delar förnamn med sin rollfigur. Jesmark befinner sig alltsĂ„ i en brytningspunkt, dĂ€r EU-pengar numera erbjuds de fiskare som byter bana och omskolar sig till andra yrken. Luzzun – en fĂ€rgglad mindre trĂ€bĂ„t för smĂ„skaligt fiske – fĂ„r symbolisera den hĂ„llbara och nedĂ€rvda tradition som nu hotas av bottentrĂ„lning och överutnyttjande av havets resurser.

AmatörskÄdespelarna gör bra ifrÄn sig i en film som dock har svÄrt att finna en egen ton. Som sÄ ofta underordnas de lokala sÀrdragen en global idé om filmens dramaturgi, och reduceras i slutÀndan till ett slags föregivet unikt hölje över ett strömlinjeformat innehÄll. Manuset prÀglas dÀrtill av en olycklig förkÀrlek till övertydlig symbolik, vilket sÀrskilt framÄt slutscenerna resulterar i vÀl banala iakttagelser.

Även om Alex Camilleri pĂ„ intet sĂ€tt gör bort sig i sin regidebut, Ă€r det lĂ€tt att konstatera att det redan finns mer givande filmer pĂ„ samma Ă€mne, sĂ€rskilt om man grĂ€ver lite i filmhistorien. För den som Ă€r intresserad av Medelhavets kultur och fisketraditioner rekommenderas snarast Vittorio De Setas etnografiska dokumentĂ€rer frĂ„n 1950-talet. Och Ă€r man ute efter mer dramatiskt stoff pĂ„ ett annat av Sydeuropas lokala sprĂ„k slĂ„r inget "Jorden skĂ€lver" – Luchino Viscontis storslagna skildring av fattiga sicilianska fiskare, med idel verkliga ortsbor i rollistan. I det sĂ€llskapet ter sig "Luzzu" onekligen vĂ€ldigt slĂ€tstruken.