Att beslutet meddelades i går är förstås skamligt i sig. Det borde ha kommit för åtskilliga år sedan. Det har inte dragit ut på tiden på grund av att ärendet är oerhört komplicerat – det är det inte, på sin höjd någorlunda komplicerat – utan för att regeringen har låtit ärendet ligga. Detta har till och med blivit föremål för kritik från konstitutionsutskottet 2020. Ett faktum som står i bjärt kontrast till näringsminister Karl-Petter Thorwaldssons (S) utsaga under gårdagens pressträff.
Det positiva beskedet borde ha varit givet, inte minst sedan regeringen låst sig genom Thorwaldssons påstående att S älskar gruvor. Ändå var det få som kände sig säkra på ett jakande besked när beslutet meddelades. Nu blev det ju ett positivt besked till slut. Åtminstone delvis. Det finns förstås ett symbolvärde i detta. Men det var inte allt som symboliserades.
Ingen gång under hela pressträffen lät näringsministern så glad som när han presenterade de restriktioner som tillståndet kom med. Han förklarade att det vanliga är att det inte är några villkor förknippade med bearbetningskoncessioner. Men "här är villkoren många och omfattande", förklarade han sedan närmast stolt.
Mestadels är dock kraven är diffusa till sin form och funktion, Thorwaldsson kunde till exempel inte säga vad som händer om ett bolag bryter mot dem. Signalen är uppenbar. Det är inte roligt att bedriva gruvverksamhet i Sverige. Inte minst då en punkt innebär att Unesco blir en tvingande del av processen om Beowulf går vidare och faktiskt vill öppna en gruva i Kallak. Frågan är om det alls blir möjligt.
Thorwaldsson uppehöll sig länge vid Unescos kritik mot gruvan och menade att det var ett viktigt inspel men att det inte hade någon bäring på processen i det här skedet. Invändningar mot den infrastruktur som måste till om det ska bli en gruva kommer senare. Och regeringen har precis tvingat in Unesco där.
Om Unesco med sina enögda bedömningar ska bli en stående del av den svenska prövningsprocessen är det knappast en storseger för gruvindustrin.
Det framstår snarast som att Socialdemokraterna har hemfallit åt sin paradgren: att spela på båda sidor samtidigt. Beskedet i sig är förstås utmärkt för Jokkmokks kommun, gratulationer är på sin plats. Men blickar man framåt är det inte öppet spår utan tvärtom ser det ut som att regeringen håller på att sätta upp vägblockeringar.