I Böle utanför Piteå alldeles vid älven ligger jättepumpan på en lastpall. Fröna kommer från USA och pumpan har vårdats ömt hela sommaren.

– Men så kom en frostnatt och då var det slut, säger Mats Andersson som tävlat i pumpodling med sin son tidigare.

Pumpan fick lyftas upp med traktor och stroppar och när vågen sagt sitt så visade den på 197 kilo. Ett rekord för Mats. För sonen Daniel som odlat sin i Umeå hamnade vågen på 20 kilo.

Sommaren har antagligen varit gynnsam vid Piteälven. Mycket vatten, en hel del kväve i början och sen kalium och fosfor har gjort att pumpan växt till sig. 

– Sol är viktigt och att den får växa i norr-söderläge, förklarar Mats Andersson.

Även om pumpaköttet kanske inte är så ätligt längre så kommer fröna att rostas och gå åt bland släktingar som äter både vegetariskt och veganskt.

Mats Andersson, som numera är pensionär, är inte bara pumpaodlare. Han är även biodlare med 26 samhällen. En hel del av hösten och vintern går åt till att tillverka ramar och vaxmellanvägar åt andra biodlare i trakten. Inne i verkstaden finns den engenhändigt tillverkade vaxsmältningsapparaten. Bina behöver nya ramar med vaxkakor där de i sin tur kan tillverka både vax och honung.

– Här läggs de gamla ramarna ner. Då smälter vaxet och ramarna kan jag ta ut och rengöra, säger Mats Andersson och visar det rostfria karet på några hundra liter som han anpassat för ändamålet.

Vaxet som smälts ner och sedan omvandlas har blivit en åtråvärd vara. Allt från vax i måleriprodukter till vaxade tygstycken som får ersätta plastfolie är produkter som kräver flitiga bin.