Regissören Mellika Melouani Melani säger att librettots psykologiska djup skapar en både intressant och karaktärsdriven berättelse. "Det är en fröjd att jobba med ett libretto som är så bra skrivet", säger hon.
När familjen, bestående av man, kvinna och barn, möter de nya grannarna på en välkomstfest väcks Kärlekens väsen till liv. Efter åratal av rutinmässigt vardagsliv vaknar passionen i mötet med nya människor. Men bakom den färgglada lusten lurar tragedin, där kärleken möts av förlust och där förvecklingarna får dramatiska konsekvenser. Detta är bakgrunden till den nyskrivna operan ”BLY” som har premiär i Piteå den 23 september. Librettot är skrivet av Ann-Sofie Bárány och regissören Mellika Melouani Melani imponeras av berättelsens djup
– Ann-Sofie skriver väldigt poetiskt och har en bakgrund som psykoterapeut, vilket märks. Karaktärerna har både djup och många dimensioner, säger hon och fortsätter:
– Operan handlar om en vardaglig familj men i berättelsen händer vidunderliga saker. Pappan i familjen vill att familjen ska komma samman och göra allt tillsammans, men genom denna goda vilja så kväver han också de andra i familjen.
Musiken är skriven av den isländska kompositören Karólina Eiriksdóttir och framförs på scen av Norrbotten Neo. Dirigenten Anna-Maria Helsing har tidigare jobbat med flera av kompositörens verk och imponeras av vidden i tonspråket.
– Karólina är väldigt duktig på att skriva opera och som operatonsättare är hon väldigt speciell. Hon grundar sina kompositioner i en atonal tonvärld, men allt hon skriver är stadigt grundat i operatraditionen. Hon använder sig av bekanta verktyg som hon kryddar med sin egen stil. Hon har en stark integritet i sitt tonspråk. ”BLY” är ett familjedrama och skiljer sig också mycket från de övriga verken vi gjort, säger Anna-Maria Helsing.
Rollen som Kärlekens väsen görs av Viktor Priebe. Med höga styltor och en iögonfallande kostym signerad designern Helle Carlsson tar han stor plats på scenen. Han berättar att rollen skiljer sig från övriga i produktionen då han fungerar som publikens länk till vad som händer mellan raderna på scenen.
– Jag är lite av en narrator. Jag har ingen kontakt med de andra karaktärerna på scenen. Jag är en sorts kraft och de andra känner min närvaro men interagerar inte med mig. Istället är det jag som berättar för publiken vad som händer. För mig är det första gången jag har en sådan roll.
Sångaren Susanne Stern spelar rollen som berättelsens icke-namngivna huvudrollskvinna och framhåller igenkänningsfaktorn i operan som en styrka.
– Många kan nog relatera till känslan i att vara i en relation där man har barn men där man som vuxen inte tagit sig tid för varandra. Livet går på autopilot och man känner sig alltmer kvävd. Jag tror att alla som varit i en relation kan känna igen sig i den här berättelsen.
Hon berättar att den psykologiska bredden i librettot både varit utmanande och givande, där kvinnans uppvaknande kommer med både positiva och tragiska konsekvenser.
– Det är en mentalt krävande roll att göra. Det är tunga teman man går igenom som kvinna. Tragiken ligger och pyr hela tiden och det är mycket frustration. Det märks att det är en psykoterapeut som skrivit librettot. Man räds inte det fula, det svåra, svarta och mörka.
– Utmaningen för mig är att våga gå så djupt som möjligt ner i den mörkaste sorgen och skulden och skammen över att lämna sin trygghet och familj. Det är den mest emotionellt krävande roll jag gjort.
