Efter fjärde raka förlusten samlades en supportergruppering utanför dörren där Luleå Hockey-spelarna går ut innan de försvinner iväg i sina bilar, hem till sina familjer.
Supportrarna ville framföra sin besvikelse till spelarna och begärde att få prata med lagkaptenerna Erik Gustafsson och Juhani Tyrväinen. Det slutade med att Oscar Engsund, som inte spelade matchen på grund av avstängning, gick ut och tog diskussionen.
Det har alltså gått fem omgångar i SHL.
Visst, Luleå ligger sist och starten är poängmässigt riktig usel, men herregud – sansa er. Eller som "Bulan" sa efter förlusten mot Timrå: "Jag tycker att de som har varit snabba med att döma ut oss ska besinna sig lite".
Han har helt rätt.
Jag förstår att fans som väntat i nästan två år på att få sjunga fram sitt älskade lag från ståläktaren igen har mycket känslor inombords. När bilden man målat upp, ensam framför tv-soffan och instängd på grund av en pandemi, inte infrias.
Man har marscherat dit, genom Storgatan och längs med Bodenvägen, målat himlen röd och skrikit sig hes.
Det ska ni ha heder för.
Men att ställa till med den här scenen efter fem matcher är trams, känns ovärdigt och är inte i proportioner till vad som faktiskt hänt ute på isen.
Klart det ska finnas en dialog mellan fans och spelare, men inte på det här sättet. Det finns miljoner bättre tillfällen att göra det på och utan alkohol inblandat.
Jag tror att alla vet och förstår att Luleå Hockey kommer resa sig. Luleå kommer vara ett topplag när grundserien närmar sig sitt slut. Då kan man titta tillbaka på den där starten, kanske småskratta åt det och säga att det var nyttigt att få den för att sedan kunna bygga upp något riktigt bra.