Postnord är en tidsinställd bomb

Personal på Postnord i Luleå går till jobbet med en klump i magen varje dag, skriver signaturen Hopplös.

"Vanstyre och misskötsel sedan många år börjar nu nå sin kulmen, vantrivsel bland oss anställda gör att vi varje dag går till arbetet med en klump i magen om vad som väntar", skriver signaturen Hopplös.

"Vanstyre och misskötsel sedan många år börjar nu nå sin kulmen, vantrivsel bland oss anställda gör att vi varje dag går till arbetet med en klump i magen om vad som väntar", skriver signaturen Hopplös.

Foto: Jessica Gow/TT

Insändare2021-11-18 07:01
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Så här fungerar Postnord i Luleå
Är du kund hos Postnord:
• Riskerar du att godtyckligt bli utan post vissa dagar
• Bor du högst upp, räkna inte med att få post varje dag
• Väntar du på reklam, inte alls säkert att du får någon
• Har du flyttat och betalat för eftersändning, räkna inte med att Postnord eftersänder din post dagligen som du betalat runt 600 kronor för
 

Är du anställd hos Postnord i Luleå:
• Riskerar du hot om ogrundad uppsägning
• Uppmanas du att söka nytt arbete, närhelst arbetsledare känner för det
• Riskerar du att inte få din ledighet som du ansökt om vid semesteransökan
 

Postnord, det en gång så stolta företaget är numera en tidsinställd bomb.
Vanstyre och misskötsel sedan många år börjar nu nå sin kulmen, vantrivsel bland oss anställda gör att vi varje dag går till arbetet med en klump i magen om vad som väntar.
Chefer som kontrollerar allt du gör, ifrågasätter många medarbetares kompetens vars ålder i företaget många gånger överskrider 30 år.
Det råder en tystnadskultur bland oss anställda där vi riskerar repressalier om vi öppet kritiserar eller ifrågasätter ledningens beslut.
I händelse av ifrågasättande eller vid funderingar vi bedömer som relevanta möts vi ofta av svaren: ”du hittar väl till arbetsförmedlingen”, ”passar det inte, sök nytt jobb” eller det icke så konstruktiva svaret:” det får vi ta i ett annat forum”, ett forum som givetvis aldrig någonsin dyker upp. Det blir ganska svårt att på så sätt vara delaktig i den förändring vi alla anställda på Posten vet att vi måste gå igenom.
Arbetsplatsträffar som många företag har existerar knappt och när det väl sker är det utan skriftlig kallelse och givetvis utan dagordning där vi anställda aldrig får komma till tals, det är arbetsgivarens forum.
 

Våra fordon är en katastrof i sig, ofta skitiga och lagade med silvertejp åker vi runt bland stadens invånare och inte alltför sällan överlastade med post, paket eller reklam.
När det gäller fordonen så är det ofta brevbärarnas egna ansvar att hålla dessa rena men oftast blir detta i konflikt med den arbetstid vi har.
Den så kallade ledningen eller cheferna om man så vill har en ständig fientlig attityd där vissa personer behandlas olika och informella ledare figurerar alltid i bakgrunden.
Facket kanske ni tänker, vad gör de? Mycket enkelt, de gör ingenting för de är nämligen lierade med ledningen.
 

Vad ska då bli bättre och vad kan bli bättre, ja det korta svaret är ALLT medan det långa svaret är bra mer komplicerat, en annan kultur måste till där både chefer och medarbetare pratar med varandra på ett ordnat sätt.
Vi står snart inför något som Postnord kallar ”varannandagsutdelning”, vi är inte där än men Postnords ledning i Luleå har tillämpat denna ”personaleffektiva” lösning i månader.
Trots stor personalbrist hävdar ”ledningen” att det inte är något problem att rekrytera ny personal eftersom det är många sökande på de utlysta tjänsterna. 
Posten har blivit ett genomgångsyrke och det kanske är något vi får acceptera men det förändrar inte på något sätt den känsla av vanmakt vi nu känner och insatsen från Postnords sida borde rimligtvis vara att få behålla befintlig liksom nyanställd personal.