Intimt samtal om text, skrivande och kreativitet

Vilket behov har vi människor av bekräftelse? Det är en fråga som författaren och låtskrivaren Annika Norlin funderat mycket på.

Annika Norlin och Rebecka Digervall möttes i ett samtal om text, skapande, skrivande och kreativitet under Bok & Bild under ledning av moderator Elisabeth Rosenbrand.

Annika Norlin och Rebecka Digervall möttes i ett samtal om text, skapande, skrivande och kreativitet under Bok & Bild under ledning av moderator Elisabeth Rosenbrand.

Foto: Eva Åström

Kultur2021-10-22 20:51

Bok & Bild

– Jag tänker att vi lever i en ny tid, där man snarast kan bli överbekräftad på sociala medier. Under min uppväxt i Östersund såg bekräftelsen annorlunda ut – som att man lagat en god sylt, säger Annika Norlin på plats i Lilla salen på Kulturens hus under Bok & Bild.

Tillsammans med låtskrivaren, artisten och producenten Rebecka Digervall, främst känd som medlem i The Magnettes, hölls ett samtal om text, skapande, skrivande och kreativitet under moderator Elisabeth Rosenbrand, Sensus Equalizer. Ett samtal som skulle svänga hit och dit under ganska informella former, där ämnen som allt från villkoren som kvinnlig musiker till hur det är att verka utanför de stora musikscenerna avverkades.

– Jag tänker att det var ganska bra att jag hade tråkigt. Det gynnade mig att det inte hände så mycket. Närmast en gåva som födde kreativitet, säger Annika Norlin.

En erfarenhet även Rebecka Digervall delar när hon tänker tillbaka på uppväxten i Pajala.

– Hade man inte rika föräldrar fick man göra saker själv. Jag började exempelvis att göra mina egna skivomslag, säger hon.

Annika Norlin debuterade som författare med Augustprisnominerade novellsamlingen "Jag ser allt du gör" under pandemin och betonar att det inte är "Norrländsk novellsamling".

– Jag har verkligen strävat efter att mina hemmatrakter ska vara lika neutrala och naturliga som om du förlägger handlingen till en storstad, även om förlaget gärna marknadsfört det norrländska. Men för mig handlar inte novellerna om platserna. Berättelserna är allmängiltiga och allmänmänskliga, säger hon.

Det närmast påtvingade förhållningssättet till exotiseringen av kultur som föds i periferin är dock ingenting som egentligen påverkat de två låtskrivarna, mer än kanske ett visst motstånd mot att inordnats i ett fack. Och när samtalet senare glider in på själva processen för skrivandet säger Annika Norlin:

– När jag skrev min novellsamling tänkte jag musik, men eftersom varken trummor eller gitarr kunde komma in, krävdes en annan rytm i orden. Låtar ger snabba kickar medan en novell kräver uthållighet. Men allt skrivande handlar till sist om vad man själv blir berörd av. För mig det tydliga och enkla.

Rebecka Digervall som ofta arbetar tillsammans med andra i sin kreativa process och även skriver låter till andra artister menar att förutsättningarna styr processen.

– Det kan börja med en idé, en melodi eller titel – ofta lite av allt samtidigt. Det handlar om att få text och musik att gå hand i hand. Lite som att gå på sin första date. Men det svåra är att skriva låtar till sig själv. Framför allt måste man lita till hantverket, säger Rebecka Digervall.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!