Kerstin Kemlén och Tore Eliasson i byn Råbäcken utanför Boden har fyra hästar i stallet. De har använt samma vidsträckta hagar i över 30 år och hästarna kan markerna utan och innan. Den i dag 18 år gamla märren Zoola som funnits på gården i 15 år valde en dag i mitten av juli helt plötsligt att gå en annan väg hem till stallet.
Då var olyckan framme.
När hon skulle ta sig över Råbäcken gick hon ner sig.
– När de andra tre kom upp på gården på morgonen frågade jag mig var Zoola var. Så jag tog mobil och grimma och gick efter hästarnas stig mot den bortre delen av hagen där jag vet att de trivs, säger Kerstin Kemlén.
Då hörde hon ett ljud som påminner om när det är stock i ett avlopp.
När hon kom närmare såg hon sin häst kämpa för livet.
Råbäcken är egentligen bara ett smalt dike som just där endast är cirka 60 centimeter brett. Det hade regnat mycket och länge så just där var bäcken drygt en och en halv meter djup.
– Jag satte på henne grimman och försökte hålla nosen ovanför vattnet.
Samtidigt ringde hon larmnumret 112.
Hon fick tag i grannen Maria Hagberg som larmade sambon Tore Eliasson i samma stund som Räddningstjänsten kom upp på gården.
– Hon gurglade på både in- och utandning när hon låg i bäcken. Och i näsan hade hon skummande blod. Hon höll på att kvävas, fortsätter Kerstin Kemlén.
Där spricker sedan rösten när hon tänker tillbaka på de dramatiska timmarna.
– Hennes liv hängde på en mycket skör tråd. Hon låg först bara. Helt färdig. Urinen visade också tecken på korsförlamning, säger hon.
Sedan tar hon en paus.
Med veterinären Sofia Petterssons akuthjälp och med drygt tio dagars intensivvård av hennes ägare kan nu Zoola åter går i hagen med gårdens andra hästar.
– Hon hade feber men är nu feberfri. Som tur var klarade hon sig från att dra på sig en lunginflammation. Vi visste ju att hon hade fått i sig dikesvatten både genom näsa och mun och en lunginflammation hade förmodligen blivit för mycket för henne. Men nu är hon förhållandevis pigg igen. Tack och lov, säger hon.
Samtidigt vill båda rikta ett stort tack till bland annat Räddningstjänsten i Boden:
– Utan deras, veterinärens och våra grannars hjälp hade det här aldrig gått vägen. De gjorde alla ett fantastiskt jobb. För något år sedan såg jag räddningstjänsten in action när jag var involverad i räddningen av en häst som hade gått genom isen. De ger sig aldrig.
