Avloppsreningsverkets rötkammare är de byggnader som sticker ut mest för den som passerar. Den blå togs i drift 2020 och den grå som togs i drift 1995 står stilla och ska renoveras.
I Luleå kommun finns nio avloppsreningsverk och Uddebo är det största. Här forsar avloppsvatten in från centrala Luleå och byar i närområdet. Allt vi spolar ner kommer till avloppsreningsverket. Efter olika steg av mekanisk, biologisk och kemisk rening anses vattnet vara såpass rent att det kan släppas ut i älven. Uddebo avloppsreningsverk började byggas på 1960-talet och är idag en mix av gammalt och nytt.
– Det som kan vara utmanande med en gammal anläggning är säkerheten för de som jobbar med underhållet, säger David Lundström, driftchef vid avloppsreningsverket.
Här forsar avloppsvatten in. Trasorna som samlats i en hög är exempel på sådant som inte borde ha spolats ned. Även ett munskydd i lila kan skymtas.
Först behöver större föremål fångas upp, de som egentligen inte skulle ha spolats ned. Det kan vara tops, bindor, tandpetare och annat som smugglas ner i avloppen via spolknappen. Regeln för vad som är okej att spola ner är egentligen rätt så enkel, det är tre saker som hör hemma i toalettstolen: kiss, bajs och toalettpapper. Ändå har vi svårt att hålla oss till detta.
– Värst är nog våtservetter, säger David Lundström.
En hel del leksaker har fiskats upp genom åren, men också ett par prima löständer och lite teknikprylar.
Det som inte löses upp i vatten följer med och fångas i bästa fall upp av filter. I sämsta fall samlas det upp tillsammans med andra synder och bildar härvor som skapar stopp i olika delar av systemen. Då kan det bli utryckning för reningsverkets personal, och i slutändan en extra kostnad då stopp i ledningar och pumpstationer kan bli dyra kalas.
– Ifjol havererade en pump på Bergnäset och hela pumpstationen blev vattenfylld. Pumparna gick sönder och det gick nog på en halv miljon, säger David Lundström.
Här tog det stopp. Trasor har orsakat stopp i en ledning och en pump på två olika platser. Då får personalen gripa in för att plocka isär och rensa, ibland måste grejerna bytas ut.
Så våtservetten den kommer tillbaka på VA-räkningen?
– Jajjemän.
Sandfång. Den orangea maskinen är en sandskrapa.
Stora mängder sand följer med avloppsvattnet och det ska samlas upp. En annan del av den mekaniska reningen är sedimenteringsbassängerna – där avlägsnas partiklar och fett genom sedimentering och flotation.
När större saker samt partiklar och fett tagits bort från vattnet väntar den biologiska reningen. Där kommer bakterier in och gör en del av jobbet, de äter upp en del av det organiska materialet i avloppsvattnet och i gengäld får de syre som blåses in i bassängerna.
En del av vattenreningen sker på kemisk väg och här är det kemikalier som skapar bubblor i vattnet.
I den biologiska reningen vill man bli av med fosfor och för detta tillsätts kemikalier. Här tillsätts flockningsmedel som får slammet i vattnet att sjunka till botten. Slam och vatten separeras sedan och det renade vattnet skickas ut i Lule älv.
Slammet som bildas används i rötkammare, stora cylinderformade behållare som hålls på 38 grader. De fylls på och töms löpande, och slammet som är i behållarna bildar med hjälp av bakterier metangas, även kallas biogas.
Den äldre rötkammaren står stilla och ska renoveras. David Lundström inspekterar.
Det mesta i avloppsreningsverket är numera inbyggt och det luktar inte dass som en först kan tro. Det enda som liknar bajs är den tjockaste formen av slammet, när det är avvattnat och rullas ut på ett band för lagring intill älven. Där läggs det i stora högar som med tiden blir till jord. Och det finns vissa typer av fröer som är tuffa nog att ta sig levande igenom hela processen.
– På högarna växer det ibland tomatplantor, berättar David Lundström.
Något som är svårt att få bort i nuvarande reningssystem är läkemedel. Men David Lundström tror att miljökraven med tiden skärps och att man på tio års sikt även kommer ha rening från läkemedel och kväve. För det krävs en utveckling av anläggningen och mer mark.
– Vi börjar vara trångbodda.