Allt det som norrbottningen tjänat till och med i går tog det offentliga. Från och med i dag stannar pengarna hos den enda som rättmätigt kan sägas ha förtjänat dem, den som har skapat värdet genom sitt arbete.
Skattefridagen är alltså den dag på året som en medelinkomsttagare har tjänat ihop tillräckligt för att skatterna för året ska vara betalda. Det pedagogiska måttet tas fram varje år av Skattebetalarnas förening och det behövs onekligen.
I Sverige är många skatter dolda vilket underlättar bibehållandet av det höga skattetrycket. Att det inte är tvingande att redovisa arbetsgivaravgifter, som de facto är en skatt på lön, inte måste redovisas på lönespecifikationer gör att de totala skatten på inkomsten ser lägre ut. Utöver arbetsgivaravgiften och inkomstskatten tar skattefridagen även hänsyn till indirekta skatter som löntagaren måste betala på sin konsumtion, alltså moms och olika punktskatter.
För Sverige i stort inföll skattefridagen i år i lördags. För merparten av norrbottningarna infaller den 21 juli, årets 203:e dag. I Kiruna, Arjeplog och Pajala får de vänta till i morgon och i de norrbottniska skatteparadisen Piteå och Övertorneå inföll den redan i går.
Att den som arbetar och sliter inte ens får behålla halva det intjänade värdet är en styggelse. Man kan dividera om vad skatten ska vara mer exakt i det oändliga, men vid 50 procent bör en röd linje gå för vad det allmänna får ta av en enskild arbetare. Det är helt enkelt en fråga om anständighet, men också om incitament.
Säga vad man vill om migrationspolitiken, men Alliansen förstod värdet av arbete. Under sina åtta år vid makten flyttades skattefridagen drygt veckor, från 8 augusti till 16 juli. När de rödgröna tog makten över budgeten senarelades skattefridagen med tre dagar. M/KD-budgeten som regeringen styrde med i fjol flyttades dagen ånyo en dag i rätt riktning vilket januaripartierna i år återställde.
Det vore dock vanskligt att fokusera alltför mycket på staten. Mycket kan göras på kommunal och regional nivå för att påverka det totala skattetrycket. En ansvarsfull hantering av skattepengar i en kommun, där vidlyftiga prestigeprojekt stannar i fantasin rike och där man huvudsakligen håller sig inom kärnverksamheternas ramar skulle skapa stora möjligheter till frihet för invånarna.
Politiker på alla nivåer måste påminna sig om att de faktiskt inte har någon egentlig rätt till andras pengar.