Attentatet som skakade Sverige

Norrskensflamman utplånas - ett politiskt attentat utan motstycke i svensk historia.

 

I mars 1940 levde Stalins försvarare farligt i Sverige.

 

- Det piskades upp en mycket hätsk stämning, säger Alf Lövenborg.

3 mars 2010 06:00

 

Han var nästan sju år när Norrskensflamman sprängdes och brändes ned till grunden. Fem människor dödades i attentatet, två av dem barn.

 

- Jag har inga personliga minnen av attentatet men jag levde med detta under hela min tid på Flamman. Jag började ju tidigt på tidningen och de redaktörer som satt i Storsien fanns där då. Och deras berättelser om attentatet slapp man aldrig, säger Alf Lövenborg.

 

"Krossades fullständigt"
Han talar särskilt om Valdemar Granberg som tillhörde dem som var internerad i Storsien när attentatet skedde.

 

- Han krossades fullständigt han förlorade ju hela sin familj och blev aldrig människa igen, säger Lövenborg.

 

Han var chefredaktör på Norrskensflamman i två omgångar, fram till 1989. Tidningen var SKP:s (Sveriges kommunistiska parti) organ och tidningen höll en politisk position som var ytterst känslig 1940 - den försvarade Sovjets överfall på Finland men även Stalins avtal med Hitler (se faktaruta).

 

Detta fick tidningen, och landets moskvatrogna kommunister, att hamna i skottgluggen för en våldsam hetskampanj. Många krävde att de som försvarade Stalins brott skulle tystas och spärras in.

 

Lövenborg menar dock att det finns lärdom att hämta ur detta.

 

- Attentatet visar faran av att piska fram en sådan hätsk stämning. Flamman ville ju att Sverige skulle förbli neutralt och inte ge sig in i något krigsäventyr i Finland. Tidningen var även mot rekryteringen av frivilliga till finska fronten. Men det fanns många krigsaktivister i Sverige då och inte minst inom officerskåren där många dessutom stod på nazisternas sida, säger han.

 

Precis som Sovjet vid samma tid ...?

 

- Hmm, pakten mellan Tyskland och Sovjet var ett nödvändigt ont, det gav Sovjet tid att rusta sig inför attacken från Tyskland. Men kärnpunkten för Flamman var den svenska neutraliteten. I dag blir man ju inte sedd som en landsförrädare om man anser att svensk trupp inte ska skickas utomlands, säger Lövenborg.

 

Terroristattack
I dagens ögon är attentatet en ren terroristattack. Då behandlades offren som paria medan attentatsmännen slapp lindrigt undan.

 

- Det som skapade stor bitterhet var att de aldrig dömdes för mord, bara grov skadegörelse. Ingen i offrens familjer eller någon av de överlevande fick någon ersättning. Begravningen av offren genomfördes med stora svårigheter, berättar han.

 

Men Lövenborg menar att attentatet och dödsfallen fick många svenskar att inse vad som höll på att hända, att grundläggande medborgerliga rättigheter var satta ur funktion.

 

- Det var som att hälla en hink kallvatten över alla, det fick landet att nyktra till. Kampanjen blev mindre hätsk och avtog, säger han.

 

Och den knappt två år långa vänskapen mellan Hitler och Stalin bröts i juni 1941 och världen blev åter enklare att förstå, både för nazister och kommunister.

 

Attentatet, rättegången
och domarna:

 

# I januari 1940 startar planeringen av attentatet. Sex personer ledda av stadsfiskal Ebbe Hallberg möts på Stadshotellet i Luleå. I gruppen ingår även kapten Uno Svanbom, två journalister från Norrbottens-Kuriren, en journalist på NSD och en SJ-anställd.

 

# Den 26 februari är planerna klara; Hallberg och Kurirens journalist Gunnar Hedenström värvar tre fänrikar från Ing 3 i Boden som är kunniga i sprängning.

 

# Den 3 mars utförs attentatet vid tretiden på sennatten.Sprängladdningarna blåser ut bottenvåningen och en brand utbryter. Fem av de personer som bodde på andra våningen omkom; Svea Granberg, sonen Torgny, tolv år, Artur Hellberg, hans fru Alice och deras dotter Maj, åtta år. Fem personer lyckades rädda sig ut, tidningens chefredaktör Filip Forsberg är bland dem men brännskadad.

 

# Utredningen visar att brandkåren gör en svag insats trots att man var tidigt på platsen. Under rättegången kom det fram att attentatet repeterades i Norrbottens-Kurirens tryckeri.

 

# Statspolisen utredde attentatet och kom fram till att branden var anlagd. I april häktas fem män som erkände att de medverkat i attentatet. Det var tre fänrikar, Borgström, Krendel och Nordström samt Gunnar Hedenström och en värnpliktig Palmqvist. Några dagar senare häktades Ebbe Hallberg samt Uno Svanbom för att ha planerat attentatet.

 

# I rättegången som följde berördes aldrig att fem personer dött. De skyldiga åtalades för skadegörelse på annans egendom, inte mordbrand.

 

# Attentatsmännen döms för grov skadegörelse till straffarbete i mellan ett år och tio månader och två år. Hedenström och kapten Svanbom döms efter rättspsykiatrisk undersökning för grov skadegörelse till två års straffarbete. Stadsfiskal Hallberg döms för förskingring av bilskattemedel till 18 månaders straffarbete men avlider i Långholmens fängelse i mars1941.

 

# I maj 1941 skärper hovrätten straffen, de tre fänrikarna får sex års straffarbete, Palmqvist till två år medan kapten Svanbom och Hedenström får sju års straffarbete.

 

# Stadsfiskal Hallberg dog i mars 1941 på Långholmen. De övriga benådades av samlingsregeringen 1944-45.

Bakgrund

 

 

Molotov-Ribbentrop-pakten och anfallet på Finland:

 

# Molotov-Ribbentrop-pakten var ett avtal mellan Sovjetunionen och det nazistiska Tyskland 23 augusti 1939. Det skrevs i Moskva och uppkallades efter de båda ländernas utrikesministrar, Molotov och Ribbentrop. Pakten bestod dels av ett tioårsavtal om vänskapliga förbindelser mellan länderna och om ömsesidig neutralitet, dels av ett hemligt protokoll om en uppdelning av Östeuropa i en sovjetisk och en tysk intressesfär.

 

# Avtalet gav Hitler fritt fram att anfalla Polen utan att riskera tvåfrontskrig. Stalin å sin sida hade fick fria händer i Finland, Estland, Lettland, Bessarabien och östra Polen samt Litauen i ett senare tillägg. Med undantag för Finland kom Sovjets gränser efter kriget att följa paktens hemliga protokoll. Sovjet förnekade dess existens fram till sitt sammanbrott då protokollet blev känt. De visade bland annat de baltiska republikernas tvångsanslutning till unionen.

 

# Finland löpte samma risk och i november 1939 anföll Sovjet, finska vinterkriget startade. I Sverige fanns många som agerade för ett svenskt deltagande på finsk sida. Antikommunismen var stark och många svenskar såg kommunisterna som landsförrädare. På olika sätt försökte man stoppa spridningen av kommunistiska tidningar.

 

# Vinterkriget avslutades 13 mars 1940, tio dagar efter Flammanattentatet. Finland fick avstå land till Sovjet men räddade sin självständighet.
Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!