Ylle och dun i lager-på-lager-princip, före välstruken bomull och polyester. Listan över skillnaderna mellan att vara yrkessoldat och journalist är lång, och den börjar inpå bara skinnet med utrustningen och klädseln. För en soldat som jobbar i januariklimat i Norrbottensfjällen kan utrustningen vara skillnaden mellan liv och död. Det blir tydligt när kvicksilvret i Årrenjarka i Jokkmokks kommun visar smått overkliga och bitiga 36 minusgrader på torsdagsmorgonen.
Lynx Commandern som stått ute över natten protesterar med hela sin fulla längd mot trycket på elstartknappen. Hostar ändå förolämpat igång och verkar ryka av ilska snarare än av avgaser. För vem åker ut med skotern när det är 36 minusgrader, egentligen? Jo, soldaterna från Arméns jägarbataljon (AJB) som deltar i vinterövningen MACE.
MACE är en förkortning för Mountain arctic combat exercise, en övning som i år går av stapeln för fjärde året. Till skillnad från en annan som blir lite bekväm när termometern passerat komfortzonen, är det precis kyla som är MACE viktigaste ingrediens.
– Huvudsyftet är att prova förmågan under den kallaste och mörkaste perioden i fredstid, för att vara beredda om dagen kommer när vi kan behöva kunskaperna. Det är en extrem övning i extrem miljö för speciella band med spetsförmåga. Deltar gör ett trettiotal soldater, i år gästar Danmark och deltar, observerar gör tyskar och amerikaner för att kanske få delta kommande år. Kylan är central, soldaterna behöver lära sig hantera det, det är jätteviktigt, säger övningsledaren Carl-Johan Olofsson.
Han är klädd till oigenkännlighet bakom skyddsmask, skoterglasögon och en tajt åtsnörpt jackhuva med pälskant. Från en annan soldatmustasch hänger istappar redan i klasar. Ögonfransarna tyngs av frost. Baklysena från skotrarna lyser som ett rött pärlband när de rullar västerut i gryningen på sjön Sakkat. Vi tar sikte mot Fierrovágge, cirka två mil från norska gränsen, där det om ett dygn kommer vina om kulor och granater.
Scenariot ser ut som sådant; en främmande makt har etablerat en bas i dalgången. Soldaternas uppgift är att skaffa sig så mycket information som möjligt för att genomföra en lyckad insats. Gå in, eliminera fienden, ta med sig eventuell upplysning och information, sen förstöra basen. Natten för soldaterna tillbringas i tält i dalgången strax norr om fiendebasen. Förberedelserna börjar så snart man anländer i området. Händerna är kalla, men huvudena på skaft och ammunitionen skarp med i huvudsak långskjutande vapensystem. När första skottet brunnit av och man avslöjat sin närvaro går det undan. Truppen rycker fram, stannar och inväntar granatgevärseld. Kulor viner, pulsen höjs. Ingen lägger någon notis vid den obarmhärtiga fjällvinden som sliter i kläder och skinn. Man rör sig synkroniserat och varje steg framåt är planerat.
På mindre än 90 minuter är det över. Soldaterna har stridit sig fram till basen, adapterat en elva kilo tung sprängladdning och satt sig i säkerhet i väntan på smällen. Och smäller gör det. Det blir praktiskt taget inte kvar mer än små tussar av fiendebasen, som försvinner på en sekund i ett inferno av eld och rök.
Det här var soldaternas sjätte övningsdygn, där fokus legat på rörlighet; skoter i brant terräng, klättring med fasta rep på klippor. En stor smäll som en slags grande finale innan det är dags att skotra hemåt igen. Fyra timmar i det nu något behagligare -32.