Det har varit en segsliten tvist. På ena sidan Västra Kikkejaures sameby som värnar om sin mark för renskötsel, på andra sidan Porsche som vill utöka sin biltestverksamhet från redan befintlig anläggning. Så sent som i juli 2018 gav mark- och miljödomstolen Porsche rätten att gå vidare med sina planer, en dom som strax därpå överklagades av samebyn.
Jonas Stenberg, ordförande för samebyn, har i tidigare intervjuer beskrivit att man redan som det är känner sig inträngda mellan BMW:s anläggning, Colmis samt testverksamheten på Öberget. Av allt att döma ser det nu ut som att Porsche är ett steg närmare ett förverkligande av sina planer.
Beslutet att anta detaljplanen för Kurrokveik 2:7 klubbades av ett enhälligt KF på måndagen, men har haft ett visst inspel av Vänsterpartiet i KS. Inger Holgersen kände sig inte tillfreds med förslaget, och ville se ett avslag, men röstades ner.
Den nu antagna detaljplanen tillåter Porsche att anlägga en landbaserad anläggning, som komplement till den befintliga verksamheten i Kurrokveik. Området som berörs utgör omkring 130 hektar mark, och är beläget 11 kilometer söder om Arjeplog. Porsche har åtagit sig att genomföra skadelindrande åtgärder för att dämpa påverkan på rennäringen, samt att efter en prövotid på fem år utvärdera och komma med förslag på försiktighetsåtgärder för att minimera störningar för samebyn. Det är också först då som det kan bli fråga om en eventuell ekonomisk ersättning för den inverkan som verksamheten har på rennäringen.
– Vi vill inte vara dem som kategoriskt säger nej till utveckling, men vi har samtidigt ett ansvar att ordna så att renskötseln är en näring som går att hålla på med i framtiden också, för kommande generationer. En sameby tål bara en viss grad av intrång innan man måste vidta andra åtgärder. En bonde som har plats för åtta kor kan inte tränga in 28 i samma hage, säger Jonas Stenberg.
– Det enda vi kan göra nu är att gå sakta framåt, ett steg i taget och följa utvecklingen de kommande fem åren. Framtiden får utvisa var vi landar. Den närmsta följd av utbyggnaden, som vi ser det, är att betesvanorna kan förändras. Det kan spilla över på andra områden som är ämnade för annan tid på året, och i slutänden har vi bränt allt bete i förtid. Då återstår bara stödutfodring, och det är förenat med kostnader och vissa risker för renen.