– Jag är inte som Bob Dylan, jag tog emot priset i alla fall. Jag minns att prispokalen var en trähäst, säger Lars Törnman.
I januari 1994 bildade Törnman, då fortfarande ordförande för Gruvtolvan, Kirunapartiet. Senare samma år grep partiet makten i Kirunas kommunfullmäktige och Törnman tog hem priset årets norrbottning. Under ett par intensiva år var Lars Törnman en rikskändis.
– När man gick på Arlanda kändes det som att varenda människa vände sig om. Men tack och lov var man Kirunabo och här var det ingen som brydde sig, säger han.
Men under början av 2000 talet började Törnman ta ett steg tillbaka från rampljuset. Han tackade allt oftare nej till att åka ner och sitta i tv-soffor och samtalen från media började avta. Idag arbetar han som styrelseordförande på Tekniska Verken i Kiruna.
– Jag orkade inte längre. Jag började själv visa mindre intresse och jag var inte längre lika intressant. Folk vill hela tiden ha något nytt.
Vem tycker du förtjänar utmärkelsen årets norrbottning?
– Alla norrbottningar. Jag tror på kollektivet. Anledningen att jag blev årets norrbottning var för att jag hade stöd från så många. Det är alla dem som egentligen skulle blivit årets norrbottning, för utan dem hade jag inte varit någonting, säger Lars Törnman.