Lantbrukarnas ekonomiska stöd är alltid en het potatis. Men nu under veckan har det verkligen blåst upp till storm bland lantbrukare runt om i Sverige.
Linnea Larsson driver Persöfjärdens Lantbruk AB som ligger beläget ner mot Persöfjärden i Ängesbyn norr om Luleå. Där har hon cirka 80 mjölkkor och 135 hektar åkermark.
– Vi har det nog ansträngt som det är, och så kommer den här rapporten, jag känner mig inte uppgiven, men riktigt provocerad, säger Linnea Larsson.
Mycket pengar
Det är expertgruppen för studier i offentligt ekonomi (ESO) som ligger bakom rapporten. Under en sjuårsperiod har landsbygdsstödet legat på 36 miljarder kronor. Hälften av stödet står EU för och de övriga 18 miljarder kronorna står den svenska staten för.
Nu är dags för en ny programperiod 2014–2020, därav utvärderingen i rapporten. Kritiken som läggs fram är att landsbygdsstödet i för stor grad går till lantbruksföretagen men att det ger för lite i förhållande till den stora satsningen. ESO menar att man ska fördela resurserna på alla landsbygdsnäringar och inte bara på jordbruket.
Rapporten är nu inlämnad till finansdepartementen för analys.
Fjärdedel i stöd
Linnea Larsson berättar att hon har ungefär 25 procent i ekonomiskt stöd i sin verksamhet, något hon är helt beroende av för att bondgården ska överleva.
Hon gillar inte ordet stöd utan vill hellre kalla det för ersättning.
– Jag ser det som en ersättning för ett arbete som vi utför och som konsumenten inte betalar via våra produkter. Det är nödvändigt för att vi ska kunna fortsätta producera livsmedel här uppe och hålla landskapet öppet. Om det inte vore för oss aktiva bönder så skulle byarna vara igenvuxna med sly och så vill ingen ha det, säger hon.
Svårt att konkurrera
Dessutom menar hon på att den följd av att Sverige har det bästa miljö- och djurskyddet i världen, vilket är bra, men att det skapar en extra kostnad för bönderna. En kostnad som bönder i Europa inte behöver betala eftersom de inte har lika hårda regelverk.
– Det leder i sin tur till att vi inte alls är lika konkurrensmässiga jämfört med dem. Våra politiker måste få upp ögonen annars har vi snart bara livsmedel från utlandet i butikerna, säger mjölkbonden Linnea Larsson.
Lantbruken blir bara färre och färre, allt fler tvingas lägga ner trots de ekonomiska stöden som finns. Speciellt i norra Sverige där säsongen är kortare. De få gårdar som finns kvar försöker nu växa sig större för att klara av att producera de livsmedel som trots allt det finns efterfrågan på.
Varje år levererar Linnea Larssons kor 760 ton mjölk till Norrmejerier.
Rent krasst, vad händer om stödet minskar?
– Blir det en betydande minskning så blir det svårt att fortsätta, så är det. Speciellt här uppe i Norrland, vi har inte råd att tappa fler lantbruk helt enkelt.