Väljarna i det så kallade rostbältet spelade en avgörande roll i det amerikanska presidentvalet 2016, när Donald Trump och Republikanerna lyckades erövra klassiska "swing states" som Pennsylvania, Ohio och Michigan.
Det är stater som under decennier varit märkta av negativ utveckling. Industrier har dragit sig tillbaka, ekonomin har varit i förfall och människor har flyttat därifrån. Många av dem som bor kvar är missnöjda och tycker att samhället har svikit dem.
Donald Trumps valseger och rapporterna från rostbältet gav nytt bränsle till den landsbygdspolitiska debatt som redan blossat upp i Sverige. Även här finns stora glesbygdsregioner som tappat både arbetstillfällen, service och invånare, utan att det egentligen nått fram till den nationella debatten.
Men nu hade alltså något hänt. Plötsligt hörde glesbygdens framtid och överlevnad till de stora politiska frågorna. Den har faktiskt varit ständigt närvarande under i stort sett hela mandatperioden, inte minst i samband med torkan och skogsbränderna i somras.
I början av förra året levererade den nya parlamentariska landsbygdskommittén sitt slutbetänkande. Det innehåller 75 förslag som bland annat betonar vikten av ökad statlig närvaro och förbättrade utbildnings- och anställningsmöjligheter. Avskrivna studieskulder och differentierade arbetsgivaravgifter lyfts fram som tänkbara modeller för att öka inflyttning, sysselsättning och attraktionskraft i små kommuner.
Budskapet från kommittén, där alla riksdagspartier var representerade, kändes tydligt: människor på landsbygden får inte känna sig bortglömda.
Men med tiden har landsbygdsfrågorna försvunnit igen. Var är de i valrörelsen? Både Centern och Miljöpartiet har visserligen deklarerat att de går till val på att vissa skatteintäkter från vattenkraften ska stanna i regionerna (MP vill även att skattepengar från vindkraft ska tillfalla kommunerna), men de stora partierna – om vi fortfarande kan kalla Socialdemokraterna och Moderaterna det – fokuserar på andra frågor. M har lagt nästan allt krut på lag och ordning, medan S helst pratar om välfärd i allmänhet och sjukvård i synnerhet.
Hög polisnärvaro och tillgång till vård är naturligtvis lika viktigt på landsbygden som i storstäderna, men de specifika landsbygdsfrågorna har lyst med sin frånvaro.
Tyvärr ger vi i media inte alltid den draghjälp som behövs. Det har producerats massor av bra, viktig och angelägen journalistik under valrörelsen – men landsbygden har helt enkelt inte lyfts tillräckligt. Partiledarna har fått frågor om mobilförbud i klassrummet och huruvida man måste ta alla i hand på jobbet, men jag har inte hört någon berätta om sin vision för hur människor ska kunna bo och verka i hela landet.
Kanske ser partistrategerna inga väljare att hämta. Men har de verkligen lärt av den moderna politiska historien? Runt hörnet väntar Sverigedemokraterna med löften om billigare drivmedel.