53 procent, egen majoritet och en gruvlig revansch efter den historiska valförlusten för fyra år sedan. Socialdemokraterna i Överkalix har all anledning att fira. På alla andra ställen råder desto större huvudbry hos arbetarepartiets företrädare.
Jag vet att många är lättade också. Med drygt 28 procent av rösterna i riksdagsvalet behåller S sin ställning som landets klart största parti. Resultatet står sig dessutom starkt i en jämförelse med andra europeiska S-partier.
Men kommer Stefan Löfven kunna regera vidare? Som jag bedömer det bör han ha väl så goda chanser som Ulf Kristersson, även om han med stor sannolikhet fälls i den första statsministeromröstningen. Om de rödgröna behåller sitt knappa övertag på Alliansen kommer en borgerlig regering att behöva stöd av antingen S eller SD. Inget av det känns, av helt olika skäl, särskilt realistiskt.
Osäkerheten genomsyrar även det norrbottniska politiska landskapet. S tappar stort i kommunvalen i Luleå, Piteå, Pajala, Kiruna, Haparanda, Älvsbyn och Gällivare och förlorar som väntat makten i regionen. Unga partier som Sjukvårdspartiet går starkt framåt och i Kiruna har Gunnar Selberg till slut lyckats göra C till största parti. Kirunacentern har gått från 1,9 till 33 procent på 16 år.
Trots nederlaget i Luleå var kommunalrådet Niklas Nordström på valnatten säker på att S kan behålla makten i kommunen. Frågan är bara hur det ska gå till. Ett samarbete med Vänsterpartiet skulle kunna ligga nära till hands, men det är svårt att se hur det skulle fungera med tanke på S politiska inriktning de senaste åren. Utförsäljningen av Lulebolägenheterna är ett exempel på S-politik som fått V att se rött.
Moderaterna då? Också tänkbart, men gruppledaren Anders Josefsson har sagt att ett organiserat samarbete med S inte är aktuellt. Även en allians med M skulle tvinga S till obekväma kompromisser, kanske kring privata alternativ i äldreomsorgen. Nej, Nordström lär föredra att styra vidare i minoritet – utan koalitionspartners.
Att sy ihop samarbeten blir en socialdemokratisk huvuduppgift på många nivåer de kommande veckorna. När det har löst sig – eller inte löst sig – blir det intressant att se hur partiet tar sig an framtiden. Även om 28 procent var bättre än väntat och Stefan Löfven mycket väl kan vara statsminister i fyra år till går det inte att blunda för den väljarflykt som varit ett faktum under nästan hela 2000-talet.