Storforsen är i fara

Älvsbybon Elfrid Lindberg, 84 år, har i många år arbetat som flottare på Piteälven ? en epok som tog slut 1983. Under sina flottarår har han flera gånger varit med om att spränga sönder stenar i forsen, för att motverka timmerstopp i form av så kallad bröta. Han har också deltagit i flera renoveringar av de kistor byggda antingen helt i sten eller med trästomme fylld med sten som konstruerats för att påskynda takten på flottningen och leda virket rätt. Även om en del kistor nu tagits bort för att återskapa Piteälvens fiskemöjligheter återstår fortfarande många av dem, däribland i det turistiska området kring Storforsen. Sämre ställt De utsiktsplattformar som finns längst ut på spångarna i Storforsens naturområde utgör i sig träkistor ? men på den sidan forsen är det enligt Elfrid Lindberg ingen fara. På den andra sidan forsen är det däremot sämre ställt med konstruktionen. ? Ifjol var jag hit med Älvsbyns räddningschef, men han ansåg inte att det var någon fara. Länsstyrelsen som har tillsynsansvaret beslutade sig dock för att fylla på med mer sten i kistorna med hjälp av en grävmaskin. En del av kistorna var ju helt tomma, konstaterar Elfrid Lindberg och tar fram bilder som han tog förra året för att visa hur det såg ut. ? Därefter blev det bättre, men nu har kistorna börjat rasa samman igen underifrån. Jag misstänker att de inte är ordentligt förankrade. Dessutom har de lastat av en massa sten på baksidan som trycker ned kistorna, säger han. Elfrid Lindberg har med sig en tumstock för att mäta det han kallar för en felkonstruktion. ? Det har sjunkit ned 45 centimeter här, säger han och konstatera att det nog inte är någon fara i år, men att kistorna borde göras om helt och hållet nästa år. ? Annars riskerar de att rasa samman och då blir det översvämning in i skogen. Det finns i och för sig ingen bebyggelse där, men det kan ju hända att det vistas en och annan människa där emellanåt och om en träkista skulle brista vid ett sådant tillfälle vore det katastrof. Han fortsätter: ? Dessutom skulle vattennivån sjunka och de hällar som ligger under forsarna bli synliga. Det skulle leda till att den turistiska upplevelsen av de kraftiga strömmarna inte blev lika stor. Hela livet Elfrid Lindberg berättar att hans pappa var flottningsinspektor i Bredsel, och ansvarig för ett av de fyra flottningdistrikten i Piteälven. Själv började han jobba med flottningen redan vid sju års ålder. ? Ja, fast då räknade jag båtshakar och spikar. Året därpå tog jag hand om löningskassorna som slängdes av vid vägen av en busschaufför. Vid fjorton-femton års ålder började jag flotta på allvar, även om man egentligen inte fick en flottningsbok förrän vid fyllda 16 år, säger han. Också fyra bröder ägnade sig åt flottning på somrarna, men för hans egen del varade det betydligt längre innan han lade av och omskolade sig till elektriker. På senare år har han skrivit en bok om flottningen och han har också varit ute i skolorna och föreläst samt anlitas än i dag som guide av Norrbottens museum för visning av deras flottningsmuseum vid Storforsen. Såväl Elfrid Lindberg som Norrbottens-Kuriren har försökt komma i kontakt med ansvariga på Sveaskog, som äger området runt Storforsen, samt länsstyrelsen, som har tillsynsansvaret, men på grund av semestertider har det inte lyckats.