Enligt Ulf Öhman, ordförande i Norrbottens Ornitologiska förening NOF, är arten mycket sällsynt förekommande i Sverige. Den har bara sett fyra gånger i landet. Öhman kunde själv se trappen, en hane, med egna ögon.
Fyndet har fått stor uppmärksamhet inom ornitologiska kretsar såväl här i Norrbotten som i övriga fågelskådarsverige med tillresta skådare.
Småtrappen har ett uppdelat häckningsområde. Det östliga utbredningsområdet omfattar Ryssland, Georgien, Kyrgyzstan, Kazakstan, Ukraina, nordvästra Kina, norra Iran och Turkiet. Det västra utbredningsområdet omfattar främst Spanien och Portugal med mindre populationer i Italien, Frankrike och Marocko. De sydligast häckande fåglarna är mestadels stannfåglar medan andra populationer flyttar söderut om vintern. Azerbajdzjan är den östra populationens viktigaste övervintringsområde och i övrigt övervintrar denna population från Turkiet och Kaukasus till Iran och på andra spridda områden runt om i södra Asien. Den västra populationen övervintrar kring Medelhavet, där den Iberiska halvön utgör det viktigaste övervintringsområdet. Tidigare häckade den över ett större område och dess norra utbredningsområde sträckte sig då till att den ibland häckade i Polen
Den är stor som en fasanhona och mäter 40-45 cm på längden och har ett vingspann på 83-91 cm. I flykten är de långa vingarna mestadels vita med kontrasterande svarta yttre vingpennor och svarta handtäckare. I häckningsdräkt är hanen brun på ovansidan och vit undertill, med grått huvud, svart hals som upptill och nedtill kantas av vitt. Honan och icke-häckande hanar saknar det kontrastrika halspartiet, är mer vattrade och honorna är mörkare undertill än hanarna. Ungfåglarna påminner om honorna. Båda könen är oftast tysta men hanen har ett snarkande läte som beskrivs som "prrt" som kan höras på upp till 500 meters håll. Uppgifterna tagna från Wikipedia.