Hanna Öhman, 39 år, drabbades av den allvarligaste formen av förlossningsskada när hon födde dottern Selma för drygt elva år sedan. Skadan heter sfinkterruptur och innebär att kvinnan spricker hela vägen från slidan till ändtarmen när hon föder fram sitt barn. Sedan förlossningsskadan har Hanna Öhman tvingats leva med svåra smärtor och hon har genomgått över 30 operationer. Men efter många misslyckanden och besvikelser fick hon i fredags ett efterlängtat besked då flera läkare konstaterade att hennes tarm är hel.
– Jag stomiopererades 2015 och efter det har man gjort flera lagningsförslag på tarmen, men det har som sagt misslyckats. Men i juni 2019 fick vi vårt andra barn och sedan dess har tarmen fått vara ifred utan ingrepp, säger hon och fortsätter:
– Och i fredags var jag till Ersta sjukhus i Stockholm på ett återbesök under narkos, och när jag vaknade hade flera kirurger tittat på mig och då hade tarmen tagit ihop och läkt. Mest troligt är det så att när tarmen varit avstängd har den läkt på något mystiskt och magiskt sätt. Det är helt sjukt att det kunde bli så.
Hur var din reaktion när du vaknade upp och fick det här beskedet?
– Först trodde jag att det var någon som skojade, det var svårt att förstå. Jag har ju levt med det här under en stor del av mitt liv, och jag hade tappat hoppet. Det tog ett tag att greppa det här och jag har fortfarande svårt att tro att det verkligen kan vara sant. Därför känns det bra att mer än en kirurg har konstaterat samma sak.
Nästa steg för Hanna Öhman är att hon ska testa om hon kan leva ett liv utan en stomipåse på magen.
– Tarmen har ju varit avstängd i åtta år så det finns ju en risk att man inte får igång den. Men jag känner att jag måste prova att ta bort stomipåsen. Har man möjligheten att leva ett normalt liv, och kunna gå på toa som alla andra, då känner jag att man måste testa.
Trots att hon fått det här positiva beskedet har förlossningsskadan medfört komplikationer som hon mest troligt får leva med resten av sitt liv.
– Jag är jättedålig i bäckenbotten. Ibland då jag har ont går jag på ett sätt som inte är normalt, vilket lett till att man får ont i ryggen och knäna. Smärtbitarna kommer nog inte lösas på grund av det här, men det här är ändå väldigt positiva nyheter. Det här har jag kämpat för hela tiden.