Älvsbybon Jeannet Brännström, 79, kommer ursprungligen från den cyklande nationen Holland och växte delvis upp mitt i Amsterdam.
Hon var en aktiv tjej som, liksom de flesta holländare, tog cykeln dit hon skulle. Till havet, tre mil bort, till skolan och senare till jobbet.
– Holländarna äger i snitt 1,5 cykel per person, och där finns gott om cykelvägar, så nog kan man säga att jag hade cyklandet i blodet.
Jeannet utbildade sig till sjuksköterska och det var under studieåren som hon, vid 22 års ålder, träffade sin blivande man på en fest hos gemensamma bekanta. Han var äventyrlig, sportig och kom från Sverige.
– Sune hade flyttat till Holland för att plugga till gymnastikdirektör, men skolan visade sig inte vara den han trodde så han försörjde sig som diskare, badmästare och korrekturläsare. Han hade en dröm om att resa till Australien och det lät ju spännande, men mitt krav var att vi först skulle bo ett år i Sverige. Jag ville lära mig svenska, så att jag inte skulle känna mig utanför ifall vi råkade på svenskar under vår resa, berättar Jeannet och konstaterar att ett år blev ett helt liv.
Det blev aldrig någon resa till Australien, i stället blev det bröllop och barn.
Jeannet utbildade sig till samtalsterapeut och jobbade i många år inom barn- och ungdomspsykiatrin. Hon och Sune fick tre döttrar. Familjen bodde med slalombacken runt knuten och åkte ofta skidor tillsammans. När barnen blev större tog både de och Sune dykarcertifikat.
– Jag ville inte vara sämre så jag tog också ett certifikat när jag var 50. Vi åkte till Norge och dök. Ja, vi var fortsatt aktiva hela tiden, minns Jeannet.
Men sedan blev Sune sjuk och för tio år sedan miste hon sin livskamrat i en hjärtinfarkt. Tomrummet efter Sune blev stort, sorgen var svår och Jeannet visste inte längre vem hon var och hur livet nu skulle bli.
– Jag var väldigt ledsen och det var då jag lyssnade på en föreläsning av en man som vandrat Pilgrimsleden, Santiago de compostela. Jag lyssnade på den storslagna berättelsen, om vedermödorna, mötena med människor och tiden för reflektion. Efter den föreläsningen bestämde jag mig för att cykla Pilgrimsleden när det gått ett sorgeår. Jag skulle cykla ensam, jag ville hitta mig själv igen.
Jeannets döttrar tyckte att det var fint att deras mamma hade något att fokusera på och se fram emot, bortom sorgen.
– Vi hade varit gifta i 46 år och när man förlorar den man älskar efter så många år så förlorar man också sig själv litegrann.
Jeannet som fyllde 70 det året önskade sig bidrag till en elcykel. Och et år efter att Jeannet mist sin man skickades cykeln med bud till Spanien, dit hon själv tog flyget. Sedan cyklade hon till startpunkten i Frankrike. Alldeles ensam trampade hon sedan i väg längs den 80 mil långa leden.
– Men jag kände mig aldrig ensam. Det finns hjälpsamma vandrare som man kan prata med om man vill. Jag fick hjälp att bära cykeln uppför branta partier. För det mesta cyklade jag ensam, med mina egna tankar. Det var meditativt och skönt för kropp och själ. Men jag kände mig aldrig rädd. Jag hade med Sunes klocka och en cykelväska som barnen köpt, det kändes som att de alla var med mig.
Redan när Jeannet kom hem visste hon att hon skulle cykla fler gånger. Hon hade fått tillbaka lite av livsglädjen.
– Jag mötte så många fantastiska människor och fick ta del av andras livsöden. Någon hade varit med om en svår trafikolycka, andra hade svårt sjuka barn eller var mitt uppe i en livssorg – som jag.
Efter den första cykelturen har Jeannet cyklat minst en lång tur per år. Från Sverige till Holland, från Holland till Frankrike, genom Belgien, från Tyskland till Prag – ja, man kan säga att Jeannet återupptäckt världen på cykeln.
Förra sommaren cyklade Jeannet från Storuman till Malmö, där en av hennes döttrar bor. Under cykelturen pågick också en insamling till Cancerfonden, ”Biking for life”, som Jeannet initierade sedan hon mist sin älskade storasyster i cancer.
Precis som under cykelturen över Pyrenéerna så är det alla möten med människor längs vägen som varit den största behållningen med resan.
I sommar fyller Jeannet 80 år och självklart vill hon fira med en rejäl cykeltur.
– Jag är otroligt tacksam för hälsan och fortsätter att cykla så länge jag orkar.