Videon är inte längre tillgänglig
Vi möts i hemmet, en av Migrationsverkets lägenheter i Älvsbyn. I den spartanskt inredda enrummaren finns en soffa, en tv, en våningssäng och en stor sovmadrass på golvet.
Här bor den ensamstående Aygun Mahmodova med sina två barn; dottern Gunay, 8 år och sonen Umud, 7 år.
– Jag känner mig som svensk. Jag vill inget hellre än att jobba. Varför får jag inte det?
Hon visste inget om Sverige när hon följde sin muslimske man till Stockholm för sju år sedan. Sonen Umud föddes den allra första dagen i det nya hemlandet.
Det var i Sverige som Aygun Mahmodova fick lära sig att män inte har rätt att slå varken sin fru eller sina barn.
– Jag kunde inte svenska, men fick hjälp av en förskolelärare. Jag tog mina barn och flydde.
I november 2008 flyttades hon till ett skyddat boende i Älvsbyn. Det innebar en stor omställning.
– Jag förstod inte hur vi skulle klara av att bo här. I Stockholm fanns ingen snö, men jag var samtidigt så glad över att få egen bostad.
Vad tycker du om Älvsbyn i dag?
– Älvsbyn är ett litet ställe. När jag lämnade Azerbajdzjan bodde vi i huvudstaden Baku (två miljoner invånare, reds anmärkning). Nu trivs vi bra. Barnen går i skola och har fått kompisar här. Det känns som om jag känner alla i Älvsbyn. Det händer att folk kommer fram folk mig i affären och frågar när jag ska börja jobba igen.
Under de senaste åren har Aygun Mahmodova successivt byggt upp en ny tillvaro i Norrbotten. Hon är utbildad förskolelärare i sitt hemland, men har även tackat ja till vikariat som personlig assistent och vårdbiträde inom hemtjänsten.
I Älvsbyn kommun råder det en stor brist på vårdpersonal. Aygun Mahmodova blev så ofta anlitad vikarie att hon i december 2014 var bara några få månader från att bli erbjuden en fast tjänst.
– Vi hade gladeligen anställt henne. Aygun är en mycket uppskattad och efterfrågad medarbetare, betonar enhetschef Ingrid Öhman Eriksson på Älvsby kommun.
En fast tjänst hade ökat Aygun Mahmodovas chanser att få stanna i Sverige.
Det är i det här skedet som Migrationsverket väljer att dra in hennes arbetstillstånd. Det sker med hänvisning till Migrationsöverdomstolens utvisningsbeslut.
– Nu har vi bott i Sverige i sju år. Under de tre senaste åren har jag klarat mig själv utan ekonomisk hjälp av Migrationsverket. Jag har betalat skatt precis som er. Varför får jag inte jobba? Har jag gjort något kriminellt?
I dag lever Aygun Mahmodova inte längre på en skyddad adress. Under 2013 registrerades skilsmässan vid Luleå tingsrätt.
Aygun Mahmodova anser att hon inte längre behöver gömma sig från en ex-man, som för övrigt fått uppehållstillstånd i Sverige.
Rädslan är dock fortfarande ett återkommande inslag hos familjen. Aygun och hennes två barn lever i ständig oro över att bli utvisad till sitt forna hemland.
– Jag tror att det är värst för barnen. Jag minns när det en gång stannade en polisbil utanför vår portgång. Barnen kom springande till mig och skrek: "Gud, Gud, de kommer och hämtar oss." Jag kunde bara hålla om dem. Det är inte lätt att leva i sådana här omständigheter. I vår verklighet kan de komma och hämta oss när som helst.
Vad är problemet med att återvända till Azerbajdzjan?
– Jag är en skild kvinna i Sverige. I Azerbajdzjan accepteras inte en skilsmässa. Antingen måste jag försöka klara mig på egen hand eller tvingas att lämna i från mig barnen till min ex-mans familj. Jag vill inte åka tillbaka. Jag vill ge mina barn en chans att leva i trygghet. De ska inte behöva se hur deras mamma kommer i kläm.