Från snickeri till byggbjässe på fyra generationer

Den som köpte ett Älvsbyhus 1960 skulle knappast känna igen sig på 2014 års husvisningar. Ändå är tänket ungefär likadant genom decennierna. Det ska vara rejält, utan onödig lyx, men prisvärt. I år fyller företaget 70 år.

Första huset. Det allra första Älvsbyhuset såldes till en köpare i Älvsbyn.

Första huset. Det allra första Älvsbyhuset såldes till en köpare i Älvsbyn.

Foto:

ÄLVSBYN2014-09-09 06:00

I industriområdet bakom järnvägsstationen i Älvsbyn ligger entrén till Älvsbyhus lokaler. I receptionen sitter Jennifer Johansson, den fjärde generationen Johansson, som arbetar i företaget. Förre VD:n Donald Johansson, numera boende på Malta, är hemma över sommaren och har kommit till kontoret för att delta i intervjun tillsammans med sönerna Kent, VD, och Stefan, vice VD som idag driver företaget.

På en väggkarta är alla försäljningskontor markerade med magnetknappar, liksom fabrikerna i Skåne, Värmland och Finland.

– Finnarna gillar våra hus. Så länge det finns bastu i dem, säger Kent Johansson leende.

Genom en korridor kommer man ut i fabriken och där ligger mycket riktigt bastulavarna på hög vid en station. Där står också de beryktade husmodulerna uppställda i långar rader. Inne i dem arbetar snickare med badrum och köksinredningar.

– Vi har hus nummer 38.000 här inne i fabriken just nu, berättar Kent Johansson.

Älvsbyhus är i dag störst i sin bransch på svensk marknad, men det började som ett litet snickeri i Norrfjärden. Vännerna Gunnar och Göran var inte släkt, men bar av en tillfällighet båda efternamnet Johansson. Medan de arbetade som snickare vid SCA i Munksund föddes idén om att starta eget. De låg inkallade under andra världskriget, men direkt efter rekryten drog de igång Norrfjärdens träförädling.

Gunnar Johansson hade på sin gård ett lastbilsgarage på drygt 200 kvadratmeter som fick bli deras första industrilokal. I en affär Piteå och köpte de sig en kapsåg, hyvlar, justersåg, limpress, två fräsar, en liten virkestork och en sprutbox för grundmålning av snickerier.

När räkningen kom fick de en chock. Allt skulle betalas direkt, men banken ville inte låna ut pengar. Som tur var fanns det andra som trodde på dem i Norrfjärden – bönder, fiskare, företagare och affärsmän, som gick i borgen för dem.

Donald Johansson var två år när företaget startades 1944

– Jag minns tydligt fabriken. Det var trångt, dammigt och bullrigt och fars kontor låg i en liten skrubb.

De specialiserade sig på inredningar till bostäder, något det fanns stor efterfrågan på i ett expansivt Norrbotten.

Vid krigsslutet var det brist på varor till tillverkningen, men Gunnar Johansson gav sig ut på motorcykel till länets järnaffärer och köpte in allt han kom över för att rädda produktionen.

Nio år efter bildandet hade de flera anställda, gott om beställningar och behövde skaffa en tomt till en större fabrikslokal. Banken ställde upp med lån, men Norrfjärdens landskommun vägrade ge kommunal borgen.

– Det var orsaken till att vi hamnade i Älvsbyn, där kommunen var mycket intresserad. En annan fördel med Älvsbyn var närheten till järnvägen och skogen, berättar Donald Johansson.

1954 flyttade hela företaget och båda familjerna Johansson till Älvsbyn, där man snabbt blev Norrbottens största snickeriföretag – med eget sågverk.

Det var nu idén till en ny sorts husbyggande föddes. En man vid namn Rune Book anställdes och han var hjärnan bakom den nya produktionsformen, som skulle ske inomhus enligt löpandebandprincipen. Huset skulle stå på torpargrund, utan källare. Golv, väggar och tak skulle monteras ihop i moduler som färdigställdes med snickerier, el och vvs till färdiga rumsenheter i fabriken. De färdiga modulerna kunde sedan köras ut och snabbt och enkelt monteras på plats.

– Tidigare var byggarbetarna ofta arbetslösa på vintern. Nu kunde de jobba året runt, konstaterar Donald Johansson.

År 1960 färdigställdes de första husen enligt den nya principen. Samma år flyttade företaget in i större lokaler och – bytte namn. Älvsby Träindustrier fick husfabriken och snickeriet heta, försäljningsbolaget blev AB Älvsbyhus.

De första husen kostade 46.000 kronor och var på 79 kvadratmeter. Det var ett hus som många hade råd med och på så viss stod företaget sig bra i både hög- och lågkonjunkturer.

Konceptet alltsedan 1960 är att sälja "nyckelfärdiga hus", vilket enkelt innebär att allt ingår i husköpet – utom tomten förstås. Tidigt började de också med försäljning på postorder med fasta prislistor.

De första husmodulerna körde Donald Johansson själv ut med traktor. En av transporterna gick till Arjeplog och det tog en hel vecka innan allt var på plats. Idag körs modulerna ut med långtradare – två moduler per ekipage. Leveranserna går i huvudsak till Sverige, Finland och Norge.

Älvsbyhus är ett uppskattat företag, inte minst i hemkommunen, där det sysselsätter 150 personer och ger långt många fler kringjobb till diverse olika entreprenörer. Men ett par gånger har det stormat runt koncernen. På 1980-talet hade man infört ett nytt bonussystem. För varje dag som den anställda var närvarande på jobbet utgick en bonus på max tre kronor i timmen. Länets S-kvinnor ansåg att det premierade unga, friska människor och sådana som inte tog hand om sina sjuka barn och inte gick på sina anhörigas begravningar. Donald Johansson fick det hett om öronen men sa ifrån att premien naturligtvis skulle betalas ut även om man gick på begravning.

Vid ett tillfälle blev Älvsbyhus uppmärksammat på ett mindre smickrande sätt i TV4:s Kalla Fakta, men Kent Johansson betonar att det var ett enstaka fall, att det är utagerat för länge sedan och att kunden blivit tillbörligt ersatt.

Det har också hänt att det varit problem med fukt i husgrund.

– Krypgrunder har funnits i över 100 år och är en väl beprövad byggmetod. Det vi lärt oss av erfarenhet är att med rätt material fungerar det bra, säger Kent Johansson och numera är avfuktningssystem standard i utrustningen.

Något annat som rönte medias uppmärksamhet var försäljningen till investmentbolaget Malmfältens Finans, sederemra Akila AB 1988, som skedde till största del av skattetekniska skäl. Och ännu mer när Donald Johansson bara några år efteråt beslutade sig för att ta full kontroll över bolaget igen och återgå till 50 procents ägande för att kunna fortsätta utveckla bolaget.

Donald Johansson har varit tongivande i företaget i många decennier, men 2010, när han var 70 år, tog sönerna över.

Kent och Stefan Johansson har inga planer på att ändra grundinriktningen på det företag som deras far och farfar har byggt upp.

– Vi har vår affärsidé – att sälja nyckelfärdiga hus till marknadens lägsta pris – och vi och följer den, även om vi självklart moderniserar produkten kontinuerligt, säger Kent Johansson.

Milstolpar i Älvsbyhus historia

1944 startas snickeriet Norrfjärdens träförädling av Gunnar Johansson och Göran Johansson.

1954 flyttar företaget till Älvsbyn.

1960 vid midsommartid levereras det första nyckelfärdiga Älvsbyhuset.

1979 lämnar Göran Johansson över företaget till sönerna Donald och Dennis.

1981 säljs det första huset i Finland.

1988 säljs Älvsbyhus till Malmfältens Finans, numera Akila AB.

1995 blir Älvsbyhus intressenter AB ägare av Akila och Älvsbyhuset. Ägandet delas mellan Donald Johanssons familj och Rune Anderssons familj.

1997 startar Älvsbyhus sin andra husfabrik i Skåne.

2004 invigs husfabriken i Finland.

2008 invigs Älvsbyhus fjärde fabrik i Värmland.

2010 tar bröderna Kent och Stefan Johansson över ledningen för Älvsbyhus. Systern Susanne Lejon sitter i styrelsen.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om