Företagare frias - vittnet är utom räckhåll

Konkursförvaltaren Gunnar Granström hann gå i pension utan att nye företrädaren för Ingemar Nilssons bolag dykt upp i Norrbotten. Innan Ingemar Nilsson ? som beretts möjlighet kommentera förhållandena i Kuriren, men avstått ? sålde bolaget till dansken överlät han tillgångar till andra företag. Och fem månader efter att dansken tagit över resterna av Nilsons bolag gick det företaget omkull. Skulderna översteg tillgångarna med 32.353.098 kronor, enligt Gunnar Granströms nödbouppteckning. Kjeld Ohland Andersen som danske medborgaren heter, var nyligen kallad att vittna om konkursbolagets räkenskaper. Han kom inte. Dansken är också vittne i rättegången mot Ingemar Nilsson. Även den har ställts in, av samma skäl. Nu hoppas åklagaren på 2005. Ingemar Nilsson klev fram inom byggbranschen, fastigheter, matbutik, byggvaruförsäljning, bilaffärer samt Storforsen Hotell, där han ännu är verksam. Åtalet mot honom gäller grov oredlighet mot borgenär. Han misstänks för att via välregisserad försäljning av sitt huvudbolag ha blåst banker, staten samt andra fordringsägare. Krävs på pengar Parallellt driver konkursförvaltare Gunnar Granström, nu ersatt av en kollega, ett skadeståndskrav på åtta miljoner kronor, plus årliga räntor.  ? Vi hänger på åtalet och kräver Ingemar Nilsson på pengar som åklagaren menar att han undanhållit andra, säger Gunnar Granström Ingemar Nilsson, som anser sig oskyldig, är också åtalad för grovt bokföringsbrott, gällande flera hundra bilaffärer där underlag på miljontals kronor saknas, enligt åtalet. Vidare är han åtalad för grovt skattebedrägeri, där han påstås ha blåst staten på skatt vid bilaffärer. Dessutom för hot mot tjänsteman, efter ett laddat besök från kronofogdemyndigheten där han anklagades för att ha försökt köra över statens tjänare. Det var när utredningarna mot honom stegrats som han i mars 1998 sålde sitt huvudbolag, AB Ingemar Nilsson i Korsträsk. Kjeld Ohland Andersen klev åtminstone formellt in och bolaget bar framgent namn efter honom. Affären gjordes upp hos en revisor i Stockholm. I förvaltarberättelsen skriver Gunnar Granström att bolagsöverlåtelsen på 800.000 kronor sannolikt betalats med bolagets egna pengar. Åklagaren vill att dansken vittnar om att affären är fejkad.  ? Han är viktig för att beskriva hur den gått till, förklarar Håkan Nyman. I förhör med danska utredare berättade Kjeld Ohland Andersen att han bara mött Ingemar Nilsson en gång, vid affärssamtalen hos revisorn. Dansken uppgav att han tänkt sälja ett danskt företags varor i Sverige genom att köpa och omdana Ingemar Nilssons bolag. Kunde vara förfalskad En svensk affärsman som lett honom på spåren var med hos revisorn denna dag. Svensken skulle bli hans kompanjon och finansiera överlåtelsen eftersom Kjell Ohland Andersen saknade pengarna, uppgav dansken. Men företaget övertogs aldrig, hävdade han i förhöret. Han nekar till att ha sett checker kopplat till överlåtelsen respektive en annan transaktion. Tillsammans rörde det miljonbelopp. Ohland Andersen uppgav till och med att hans namnteckning kunde vara förfalskad. Ett handstilsprov via Statens kriminaltekniska laboratorium påvisade att det nog var hans namnteckning. När dansken senare fick kravbrev ställde han sig oförstående. ?Jag har varken haft tillgång till eller kännedom om firmans bank- eller girokonto?, skrev han, fast på danska. Vattenfall, Älvsby lastbilscentral med flera företag fick rådet att skicka räkningarna till konkursförvaltaren. Ingemar Nilsson har i förhör gett en helt annan version av affären. Den beskrivs som korrekt, där dansken tog över hans företag. Skälet till försäljningen var enligt Nilsson att han började känna sig trött och de i massmedia uppmärksammade utredningarna tog hårt på honom. Enligt konkursutredningen saknade Ohlands bolag bokföring och även bokföringen innan dansken kom in uppgavs ha luckor. Av tillgångar efter konkursen fanns fastigheter i Korsträsk, utanför Älvsbyn. Konkursförvaltaren hade börjat söka efter dansken, som misstänktes ha agerat så kallad målvakt. Trots telefonsamtal med honom, och begäran om polishjälp med att få honom till Helsingborg för att berätta om affären, kammade förvaltaren noll. Det som finns av uppgifter är förhöret i Danmark. Tvivelaktigt fall De flesta av de fastigheter som överläts från Ingemar Nilssons bolag innan han sålde det togs över av företag i hans egen krets, konstaterade konkursförvaltaren, som gjorde polisanmälan och är vittne i rättegången. I utredningen finns förvaltarens utredning av prislapparna med och där påvisas ett tvivelaktigt fall, försäljningen av en industrilokal i Älvsbyn. Om ett hyreshus i Älvsbyn inleddes process. Konkursförvaltaren hävdade att konkursbolaget snuvats på huset. Processen slutade i förlikning, sedan förvaltaren först haft framgång men stött på patrull i hovrätten. Konkursförvaltaren polisanmälde även Kjeld Ohland Andersen, men åklagaren såg inte skäl inleda förundersökning. Inte heller andra i affärernas utkant åtalades.