Hon väcktes av telefonen. En kvinna berättade att hennes sambo blivit ”slagen” och förts till sjukhus.
– Det är exakt sex månader sedan. Jag blev så uppriven i går då jag fick obduktionsprotokolet och polisutredningen. Och alla bilderna på Rudolf ...
Rose-Marie Sjöberg tystnar. Hon visar bilder på sambon Rudolf Sundman från utredningen. Ett svullet blodigt ansikte med knäckt näsa och igenmurade ögon. En handled bröts när han försökte skydda sig.
– Så han såg ut ...han var blå på kroppen också. Läkaren sa att han kan ha fått mellan 100 och 200 slag, säger hon.
Rudolf Sundman, 81, blev misshandlad i sin säng. Han var rullstolsburen och vistades på ett boende för avlastning. En jämngammal man som bodde i samma rum överföll honom i sängen.
Dramat inträffade under småtimmarna och enheten var just då obemannad. När personal kom dit möttes de av en förvirrad gamling med en blodig duschraka i händerna. Intill låg rumskamraten sönderslagen i sin säng.
Rudolf Sundman dog på Sunderby sjukhus 19 dagar senare. Obduktionen visade skador på hjärnhinnan och en njure samt blodförgiftning.
– Jag är ledsen, arg och förtvivlad. Hur kunde det få hända, säger Rose-Marie Sjöberg.
Hon fick 25 år tillsammans med Rudolf i den villa de byggde i Korsträsk. Hon bodde i Lycksele och var änka med tre barn. Han var änkling med fyra barn.
– Det är tur att jag haft dem, de har verkligen ställt upp för mig, säger Rose-Marie Sjöberg.
Till skillnad från Älvsby kommun.
– De har aldrig hört av sig, de frågade aldrig hur Rudolf mådde. De har aldrig frågat om hur jag har det, inte Rudolfs barn heller. Det kom en blombukett till begravningen, det är allt, säger hon.
Rose-Marie Sjöberg vill ha mer än blomster av kommunen.
– De har aldrig tagit på sig skulden, aldrig sagt att de bär ansvaret. Jag anser att de bär ansvaret, de skulle ha skyddat Rudolf. De borde säga: vi gjorde fel men det ska aldrig hända igen, säger hon bestämt.
Han hade varit på avlastning tidigare men på ett annat boende. Rose-Marie Sjöberg motsatte sig flytten till Nyberga.
– Jag tyckte illa om det från början och barnen med, säger hon
Under sina sista dagar var Rudolf Sundman sällan kontaktbar. Men Rose-Marie Sjöberg har ett särskilt minne från den tiden.
– Jag pratade med honom men visste inte alltid om han hörde mig. En dag när jag gick runt sjuksängen hörde jag han säga ”fjälla min”. Han visste att jag var där, säger hon med rörelse.