Det har gått drygt fyra månader sedan Åsa Brännmark Lundgren opererades i Karlstad. Operationen misslyckades och sedan dess har 26-åringen inte kunnat gå på grund av smärta.
– Jag ligger på rygg och kan med hjälp av sköterskor vända mig åt min högra sida, säger hon.
Sommaren spenderades på Sunderby sjukhus – men sjukvården kan inte hjälpa henne. Förra tisdagen skickades hon hem till Älvsbyn och korttidsboendet Källbacken.
– Det känns konstigt att vara 26 år och ligga på ett korttidsboende. Men personalen här gör allt de kan och jag känner mig inte i vägen som i Sunderbyn. Där fick de mig att känna mig som patienten som tog upp en plats på fel avdelning trots att det inte är jag som bär ansvaret för var jag ligger, säger Åsa Brännmark Lundgren.
PT har tidigare berättat att hoppet står till en utredning i Uppsala i oktober.
– Det är min chans. Det känns som att alla andra har gett upp. Jag ligger här och försöker tänka att det ska ordna sig efter Uppsala, men jag vågar inte ha för höga förhoppningar.
Hon har förståelse för att hon till slut blev flyttad till Älvsbyn.
– Om jag ändå bara ska ligga och vänta på att få åka till Uppsala så kan jag väl ligga här och vara närmare familj och vänner. Det som är så sjukt är att vården inte kan hjälpa mig, säger 26-åringen.
I och med flytten till Källbacken har hon kommit närmare sin make Marcus och dotter Mindie, 1,5 år.
– De kan hälsa på oftare utan att behöva planera det så mycket. Personalen har till och med ställt in en extrasäng och en barnsäng så att de kan sova över och jag har redan blivit utrullad i friska luften fler gånger än de två gånger jag blev det i Sunderbyn, säger Åsa Brännmark Lundgren.
– Men de senaste månaderna är tid jag inte får tillbaka med min dotter. En månad är väldigt mycket i den åldern, det händer mycket. Vi tappar mamma-dotter-biten också, anknytningen. Hon vet att jag är en bekant men hon vet inte riktigt innebörden av mamma.
Trots att personalen gör vad de kan uteblir framstegen då vården inte räcker till.
– Det är frustrerande att det inte händer något. Jag håller igång med sjukgymnastik för att inte tappa för mycket muskulatur. Men det är bakslag varje dag och jag blir inte bättre, säger Åsa Brännmark Lundgren.
Sjukgymnastiken tar på krafterna.
– Efter passen mår jag jättedåligt i flera timmar och ibland spyr jag på grund av smärtan.